Idag är 4:e dagen på min 5:2 resa. Det är också torsdag och fastedag. 

Idag var kämpigare då jag har haft konstant hungerkänsla. Glömde dessutom av att dricka och blev lite snurrig i "grötfatet". Men vatten gör skillnad och det blev bättre när jag väl började dricka.

När jag kom hem gjorde jag en bacon och paprika omelett och hade dessutom utrymme för en ostsmörgås, ljuvligt. Imorgon är det som vanligt och fram tills på tisdag i nästa vecka som är en ny fastedag.

Idag kom min nya platta. Har väntat på den i en månad. Men nu är den här och den gamla skall rensas och deponeras på närmsta elektronik återvinning. 

Idag var min första dag som 5:2:a. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårare att ha min första dag. Men det gick faktiskt riktigt bra. Nu skall jag väl inte dra förhastade slutsatser efter bara en dag, det vore ju fel. Men om det går lika bra i fortsättningen skall det här nog funka. Imorgon är en vanlig dag igen. Mina "fastedagar" är tisdag och torsdag och jag har satt gränsen vid 2000 kalorier fem dagar och 600 kalorier två dagar. Min målvikt är 75 kilo. Så jag har lite drygt 10 - 12 kilos gubbmage att bli av med. Har inte satt någon tid. Det är både onödigt och stressande. Bättre att ta det lugnt.

  För lite mer än ett år sedan kom jag på en alldeles otrolig och genomtänkt snilleblixt. Jag skulle gå med i Svenska spels så kallade lottoprenumeration. Vad kunde gå fel? Jag skulle ju inte missa en dragning och pengarna skulle börja rulla in i takt med dragningarna. I andom såg jag mig själv kasta sedelbuntarna i luften medans jag dansade omkring som en nyrik tok, skrikande av glädje. Sällan har väl något varit mer fel. Facit på den genomtänkta iden, 75 spänn på cirka 200 dragningar. Visst, jag kan ju kasta 75 spänn i luften, men den dansen skulle nog inte kännas det samma som den jag tänkt mig. Sen vet jag ju inte om jag direkt skulle skrika av glädje över 75 spänn. Men skam den som ger sig, jag får se detta första år som en uppvärmning till dom stora slantarna! Det kommande året är då det händer. Dom stora pengarna är så gott som mina och den tokiga pengadansen ligger framför mig.

  Saken är den att jag går otroligt mycket över en dag. Sen jag köpte min Tomtom Spark3 klocka har jag kunnat hålla koll på hur mycket det faktiskt är. Man laddar ner en praktisk app till sin telefon och får all data där. Klockan komunicerar sedan med mobilen. Alltså, jag går i genomsnitt 8100 steg om dagen och det motsvarar en sträcka på 6,4 kilometer dagligen i genomsnitt. Inte dåligt. Och jag var rädd för att jag rörde mig för lite, det är jag inte längre. Men, säger jag då, det kan säkert bli mer och längre så småningom. Att vara ute och gå, minst en halvtimme var tillfälle för att få upp puls, har ju en bevisad positiv effekt på kroppen och psyket. Det var en period i mitt liv då jag praktiserade detta. Värt att nämna var ju att jag fått motion på recept också. Men fakum kvarstår, jag blev faktiskt bättre av det. 

Klockan är ju bra på flera andra sätt och det är att jag kan följa hur min sömn är över natten. Jag kan faktiskt se hur många störningsperioder jag har per natt. Hur långa perioder med sömn jag har och hur länge jag sovit. Nu är ju inte detta någon exakt vetenskap och det säger ju tillverkaren också. Men det är ju en liten fingervisning på hur mycket du faktiskt sover. Klockan mäter din puls också. Min kurva över en vardag ser ut som topografin på Hiamalaya. Upp och ner. Jag pendlar från låg till hög puls i ett. Det är väl bara på natten som jag mer eller mindre har en lugn kurva med låg puls. Tror nog att det är rätt vanligt i dagens samhälle. Så ser det ut för dom flesta människor idag. 

Tänk ändå vad man får ut av en klocka idag. Det är inte bara tid och dag som gäller nu för tiden. Nu kan du se hur du mår och hur mycket du rör dig. Bäva månne dom som tänker på att det var bättre förr. Då var en klocka en klocka, som man mätte tid med och en telefon var en telefon, med sladd som stod hemma. Men det är ju upp till var och en hur man vill ha det.

Det var en helt perfekt dag idag för att återuppta promenaderna som har legat i träda under en tid. Solen sken som aldrig förr och luften var frisk och lite kall. Helt ideala förhållande att gå ut. Det var för övrigt fullt av människor som tydligen tänkt det samma som jag och tog sig en promenad.

Tyvärr har jag ju varit fruktansvärt lat den sista tiden och inte tagit mina promenader som jag ju faktiskt tycker så mycket om. Och nu talar jag enbart om promenader ute. Men tröskeln har varit svår att ta sig över när jag väl hamnade i "The dark side of the laziness" och slutade röra på mig. Förhoppningsvis kan jag bryta detta negativa mönster nu och gå ut. Två, tre promenader i veckan skall väl inte vara en omöjlighet att åstadkomma. För hur det än är så är ju den positiva påverkan av att motionera mycket större än den negativa. 

Denna veckan gick verkligen riktigt fort. Trodde ärligt talat inte att det. Var så fruktansvärt trött i måndagsmorse när jag gick upp. Var väl inte helt återställd efter förkylningsviruset som däckat mig under 3,5 dagar. Men allt gick relativt bra och jag kunde vila när jag kom hem. Har väl inte orkat mer än att göra mat och sen lägga mig i soffan på kvällen. Nu är jag mer eller mindre helt återställd, bara lite snuva som dröjer sig kvar. Är ändå rätt glad för jag fick en relativt mild form av virus, det finns och fanns säkert dom som har och har haft värre än mig. 

Igår kväll när jag satt och tittade på tv knackade det hårt på ytterdörren. - Vem fan är det som knackar på vid den här tiden en fredags kväll, när snön dessutom vräker ner utanför, tänkte jag när jag gick mot dörren. - Säkert en jäkla irriterande försäljare som skall pracka på mig någon skit, dom drar sig snart sagt inte för något. Utanför hördes någon som pratade högljutt. När jag öppnade dörren stod det en suspekt människa med en något flackande blick och frågade om jag kände någon som hette Pia. Jag var mållös för en sekund och var tvungen att ta in vad jag såg. Den flackande blicken malde på med hög röst. Som ett bevis på att denna person Pia var en verklig person och inte en påhittad sådan, sträckte han fram sin mobil med ett pågående samtal mitt i fejan på mig. Jag ser bara en suddig mobil och tvingas luta mig bakåt något för att fokusera. Det tjattrade något fruktansvärt i luren. Jag kände mig inte direkt övertygad om att detta skulle vara ett bevis på personen Pia och tyckte det var lämpligt att upplysa den suspekta, med den flackande blicken, om att jag inte kände till någon med det namnet på vårt område. - Nähä, sa han och började prata osammanhängande i mobilen igen samtidigt som han roterade runt ett varv på loftgången. - Här finns ingen Pia, gapar han på in i luren. Tjattret ökar i intensitet i på andra sidan av samtalet. Samtidigt öppnas ytterdörren till min nya granne och den suspekta far framåt och nästan vrålar ut, - Det var inget, jag råkade ringa på fel dörr. - Jaha, hör jag min granne säga och sen stänger hon. Själv står jag kvar en liten stund och ser den suspekta långsamt gå ner för vårt loft. Jag stänger och låser min ytterdörr men kan fortfarande, sittande i min soffa, höra honom högljutt prata i telefonen. Efter en stund tystnar det. 

  Sen i torsdags har jag mer eller mindre varit däckad av ett envis förkylningsvirus som gett mig snuva, halsont, hosta, lätt feber, ömmande bihålor och till viss del också ont i öronen. Även om febern inte var så hög har jag ändå sovit en hel del. Men igår hade i alla fall febern gett med sig och det är ju bra. Nu slipper jag allt detta krångel med tröjan som åker av och på i samma takt som temperaturen går upp eller ner. Alltid något. Det är alltid skönt när förkylningar släpper och man kan börja fungera relativt normalt igen. Bara en sådan sak som att få öppna fönstret i sovrummet och vädra är ju helt underbart. Tänk vad lite det skall till för att man skall bli glad. Igår var också Sonja här med blåbärsmuffins för att muntra upp mig lite. Dom var naturligtvis underbara att konsumera i det trevliga sällskapet. Blåbärsmuffins är nummer två på min muffinsskala. Chokladmuffins är ju helt klart nummer ett på samma skala. 

Till alla mina kära läsare, från Mig till Er, vill jag härmed passa på att önska ett riktigt gott slut på 2016 och ett innerligt och varmt gott nytt år 2017! / To all my dear readers, from me to you, I hereby take this opportunity to wish a happy end to 2016 and a sincere and warm Happy New Year 2017!

"Happy new year
Happy new year
May we all have a vision now and then
Of a world where every neighbour is a friend
Happy new year
Happy new year
May we all have our hopes, our will to try
If we don't we might as well lay down and die
You and I"

ABBA