I morse satt jag och tittade ut genom köksfönstret. Jag tänkte inte på något speciellt, jag bara satt där och tittade förbi det gamla gula prästhuset, upp mot kyrktornet och gravstenarna som skymtar ovan kyrkomuren. Allt var insvept i ett blågrått gryningsljus. Lite morgondimma hade dröjt sig kvar på backen upp mot kyrkan. Det var så lugnt och fridfullt, nästan trolskt. Inte ett ljud hördes. Inte en rörelse syntes. Snön hade fallit under natten och lagt ett glest täcke med snö på marken. Det har redan börjat töa. Det gör så här. Snart tar slasken vid. 

Martin