Alla inlägg under april 2015

Av martins-scribo - 15 april 2015 17:25

  Något har hänt med min surfplatta. Den hackar och segar sig högst betänkligt. Kände mig tvungen att göra en fabriksinställning på den. Det är så typiskt, nu får jag sitta och ladda ner alla appar och program som jag hade innan igen. Det var i alla fall tur att jag kunde göra en säkerhetsuppdatering av plattan innan jag gjorde fabriksinställningen. Skall bli intressant och se om den funktionen funkar som den skall. Är väl lite skeptisk, men vi får se. Det kan ju knappast bli sämre än det var innan. Tycker förresten att min laptop segar och hackar den med. Den är ju sen Jesus gick i kortbyxor, seg eller inte, den får duga så länge. Har inte råd med en sådan investering som inköp av en ny laptop. Det får bli en annan gång. 

Av martins-scribo - 12 april 2015 14:37

  Jag behövde inte fundera så värst länge på namn bytet för min blogg. Jag hade ju svaret i min logga. När jag satt här och stirrade på min sida stod det snart klart för mig vad jag skall göra, hade ju svaret mitt framför näsan. Jag lägger till "Martins" i bloggnamnet. Min blogg kommer i fortsättningen heta "Martins scribo" , alltså precis som det står på loggan. Kanske inte riktikgt rätt om man översätter det till ren Svenska, men det får duga. Nu kommer jag få ett digert arbete med att byta namn på massor av list sidor för min blogg. Men i längden kanske det är kanske värt det. Uppmärksamma läsare har kanske noterat att jag redan ändrat namnet på min bloggsida och på Facebook.    

Av martins-scribo - 12 april 2015 13:52

Jag funderar allvarligt på att byta namn på min blogg. Det är inte längre unikt. Det finns en annan blogg med namnet Scribo. Saken är ju den att jag haft mitt bloggnamn sen 2011. Hur länge den andra bloggen haft samma namn vet jag inte. Det spelar heller ingen roll. Är inte intresserad av att bli indragen i en tvist om ett namn på en blogg.


Lite tråkigt är det för namnet är ju så oerhört inarbetat. Jag får ta mig en rejäl funderare på hur jag skall göra. Om jag byter namn på min blogg måste jag hitta ett alternativ som känns bra. Sen vill jag att det är unikt, men inte löjligt eller för den delen frånståtande namn. Då min blogg är kopplad till en massa list länkar kommer jag få ett jäkla arbete att byta namnet på dom alla. Jag drar mig för detta, men jag vet samtidigt att det är något jag troligen måste göra.


Jag återkommer inom kort med besked.

Av martins-scribo - 11 april 2015 11:41

Som jag skrev i mitt förra inlägg. Jag och bilar är en icke fungerande symmetri och jag står för detta. Den gemensamma nämnaren för alla mina nio bilköp, förutom ett då, min nya Peugeot 206, är att dom kostat mig en smärre förmögenheter i reparationskostnader. Jag har så smått börjat lära mig, vid snart 50, att gemensamt för alla bilförsäljare, som säljer begagnat, privat eller på firma, har ett brett och sirligt dansbandsflin. Vidare har jag lärt mig att bilobjekten i fråga, som oftast står i skumma lokaler eller garage, är hårt rekondade. Tyvärr har jag även fått lära mig, den väldigt hårda vägen då, att objekten i fråga, är lite eller obefintligt genomgångna vad gäller eventuella reparationer av motorer, bromsar, elektronik och/ eller AC. Oftast, som i mitt fall, står man där med glittrande ögon och betraktar det presumtiva köpet. Allt förnuft är som bortspolat. I bästa fall går man fram och sparkar på ett bakdäck eller så lägger man sig plötsligt och spontant inunder bilen för att kolla på ett avgasrör eller liknande. Allt för att se ut som en erfaren bilköpare. 

 

Det är detta som alla dansbandsflin har väntat på. Dom har lugnt stått i bakgrunden och betraktat dig. Snabbt som en vessla är dom framme. Gemensamt för dom alla är att dom är experter på att blixtsnabbt bedöma om du är en amatör eller ett proffs på bilköp. Genast börjar dom prata omkull dig med en massa positiv fakta och papper. Dom kan bevisa att minsta fel är åtgärdat med dessa. Glittret i ens ögonen övergår sakta men säkert till en övertygelse, vad kan gå fel med denna pärla till bil? Om man efter denna lavin av papper och fakta ändå har minsta tvekan, sätts den sista avgörande stöten in. Om du köper bilen på firma kommer talet om hur populär och välbesökt bilfirman är, även om du är den enda synliga kunden i lokalen. I denna ström av positiv besök frekvens slängs det in ett par extra vinterdäck och några tusen i rabatt, då är saken är klar. Bilen köps direkt.

Av martins-scribo - 10 april 2015 15:05

Min andra bil var av märket Ford Escort, en Laser blå. Det fanns inte minsta tillstymmelse till lullull eller kraft i den bilen. Två hastigheter på vindrute torkarna och möjligtvis stolsvärme, det var allt, inte mer. Det gick några problemfria månader efter det jag köpt den, sen rasade motorn. En dyr historia. Jag tröttnade så småningom på min lilla ljusblå, trötta bil och suktade efter något nytt, något kraftigare.


Valet föll på en vit Ford Sierra med centrallås och eluppvärmd framruta. Här var det lullull. Den var dessutom starkare, snabbare och roligare att köra med. Jag behövde inte tänka på att ha fritt i mötande ett par kilometer vid omkörning, något som jag nästan var tvungen att ha med min lilla Laserblå Escort. Det flöt på fint med Sierran, tills databoxen rasade. Återigen var det in på dyra reparationer. Den blev sig aldrig själv efter bytet av box. Några exempel, när jag satte på värmen på bakrutan och vindrutan samtidigt så dog bilen. När jag skulle stänga dörrarna med centrallåset, öppnade och stängde dörrarna i flera minuter innan centrallåset lade av. Och som i fallet med bil nummer två, tröttnade jag och såg mig om efter ett annat alternativ.


Jag fastnade vid en annons i Göteborgs Posten som handlade om en splirrans ny bil. Det var en Peugeot 206. Dom hade inte kommit ut på marknaden, utan gick bara att beställa för leverans ett halvår senare. Jag föll som en fura och åkte in till Hisingen i Göteborg och beställde mig en Blå metallic Peugeot 206. Det fanns allt i denna bil, AC, eluppvärmda backspeglar, färddator, integrerad stereo, sportstolar och den var bensinsnål. När jag efter ett halvårs väntan äntligen kunde hämta min lilla blå fästing, var det som att sätta sig i himmelriket. Allt var nytt och oanvänt. Ja, det till och med luktade gott och nytt. Stolt som en tupp, med kammen rakt upp, körde jag hemåt. Salig som få tyckte jag mig ana andras avundsjuka blickarna. Efter ett och ett halvt år fick jag sälja min lilla mörkblå. Vi väntade tillökning i familjen och det var omöjligt att få in mer än en barnvagn i skuffen, om ens det.


Vi köpte oss en ganska hygglig Opel Vectra kombi. Vi var väl rätt nöjda med det köpet. Ja det var tills vi kom hem och skulle försäkra bilen. Det visade sig att det var en Tysk import och därför blev försäkringen svindyr. En dyr läxa.


Vi kan väl spara några bilar till kommande inlägg. Men kontentan av mina bilköp är följande. Jag och bilar är en icke fungerande symmetri. Vi harmoniserar inte överhuvudtaget. I början av min bilköpar karriär var jag naiv och blåögd. Nu har jag lärt mig av erfarenhet, att gemensamt för alla bilförsäljare som säljer begagnat, privat eller på firma, är att dom har ett brett dansbandsflin, en glättig fasad, ser dig som en presumtiv inkomst och inte individ, pratar omkull dig med en förbannat massa positiv och icke överensstämmande fakta, gärna då med papper från en suspekt bilreparations firma som heter något i stil med Pekkas auto och plåtservice, kan bevisa att minsta fel är åtgärdat med dessa icke spårbara papper, skryter vitt, brett och gärna om sina säljbedrifter, skryter än mer om hur populär och välbesökt bilfirman är, även om du är den enda synliga kunden i lokalen.  

Av martins-scribo - 6 april 2015 12:45

Jag har ju skrivit om det förr, jag och bilar hör inte ihop på något sätt. Vare sig i inköp, ägande eller körande. Låt mig utveckla min tanke här i ord. När jag köpte min första bil för snart 32 år sedan, faktiskt en gammal polis Amazon med diffad bakaxel och hårt baksäte, så startade denna icke förening mellan mig och bilar. Min Amazon var det väl inga större fel på, den tuffade och gick som den skulle. Det var mer jag som misskötte den. En annan bidragande orsak var att jag verkligen körde bil som en tonåring, det vill säga, som en idiot. Jag var som dom flesta i den åldern, trodde att jag var odödlig och var nog så tuff att jag nästan kunde knäcka nötter med skinkorna. Att jag sedan ansåg mig vara världens bästa bilförare hjälpte ju säkert till. Men verkligheten var annorlunda, jag lade den stackars Amazonen i diket två gånger. Ena gången kom jag undan med blotta förskräckelsen och utan minsta skada på bilen. Tro ni jag lärde mig något av det? Nej, inte ett smack. Vid en tävling, på grusväg, med en av mina vänner på den tiden, kom jag farande som en projektil in i en kurva. Bilen for från sida till sida, det gick så snabbt att jag inte hann med att parera. Bilen for med ett fruktansvärd dån och grusmoln efter sig ner i ett krondike och lade sig på sidan så bara några få centimeter stack upp från vägkanten sett. Naturligtvis satt jag obältad och drog huvud i tak och ratt med en smäll. Högerhanden var uppskuren i handflatan. Huvudet fullt av bulor. Bilen var ordentligt demolerad vid vänster framskärm. 


Jag minns det som igår, efter det att vi fått upp bilen vågade jag inte köra direkt hem i rädslan av att få mig världens avhyvling av mina föräldrar. Hade säkert behövt det, tilltaget var ju idiotiskt. I alla fall, efter det att vi fått upp bilen och rätat ut framskärmen så mycket att den gick att köra med, åkte vi hem till min kompis. Om jag trodde jag skulle få vara ifred från skäll och ovett så trodde jag verkligen helt fel. När kompisens morsa förband min hand, gav hon mig världens uppsträckning. Än värre blev det när jag kom hem. Fick ju skäll av både mor och far för dikeskörningen. Kan ju inte påstå att det var synd om mig. Som alla föräldrar reagerade dom och blev oroliga, reaktionen blev ju därefter. Mina föräldrar hade ju verkligen argument och fog för att bli arga. Det var ju något som dom nästan aldrig blev annars.


Nåväl, bilen blev i alla fall stående ett tag. Under tiden införskaffade jag en ny framskärm och gjorde bilen körduglig igen. Bytte ratt och även växelspak. Ratten var ju sönder efter min påhälsning i diket så jag satte dit en fin vit läderratt av modell mindre. Växelspaken kortade jag så den blev mindre. Det fanns ett kortare växelspaksset, med tillhörande konsol, man kunde köpa så den fick ett modernare intryck, hade ju en sån där lång original historia till växelspak innan. Satte dessutom på ett tufft sport jalusi i bakrutan som dämpade solljuset. Hela bilen fick ett lyft tyckte jag. Hade ett par trendiga små mini boxhandskar i läder, hängande i backspegeln. Andra hade kanske en annan uppfattning. Hur som helst, jag var glad och kunde åter börja använda min bil. Det blev bara ett tag, jag sålde bilen veckan innan jag ryckte in i lumpen.


Så har det fortsatt med mina bilar. Men det är en annan historia jag kan berätta om vid ett senare tillfälle. Det finns ju uppslag för fler inlägg som ni kära läsare kan gotta er åt när ni läser det. Nu skall jag faktiskt gå ut en sväng i det fina vädret. 

Av martins-scribo - 3 april 2015 11:56

När jag började blogga för ca 8 år sedan var det inte ett särskilt vanligt sätt att uttrycka sig på. Nu är det snarare tvärtom, mer regel än undantag att var man och kvinna har en blogg som dom skriver i. Många är bra kan jag medge, men vissa......hmm! Den gången handlade den gemensamma bloggen om vår valp Tyson och fram till det att han var 3 - 4 år. Vet egentligen inte varför vi slutade skriva i den bloggen, men det blev bara så. Den finns tyvärr inte kvar längre. Bloggportalen vi använde oss av vid tillfället har stängt ner. Hur som helst och i alla fall, med tiden gick jag över till en egen mer familjär blogg, som i mångt och mycket handlade om min dåvarande familj. Det blev lite över 300 inlägg. Några av dom var jag extremt stolt över då jag tyckte dom var väldigt bra. Något som är otroligt, för dom som känner mig vet att jag själv är min största kritiker. Har enorma krav på mig själv. Men det är en annan historia. För lite mer än ett år sedan raderade jag allt som fanns på den bloggen. Det är något som jag ångrar idag, Men, för att använda en sliten klyscha, - "Gjort är gjort och kommer aldrig igen".  


Det kom att förflyta en tid innan jag kände ett sug efter att få uttrycka mig i ord igen. Så jag startade upp min blogg på nytt och började skriva. Vid den tiden hade jag ett enormt behov av att få skriva av mig. Det var dock inte allt jag publicerade i min blogg. Det mesta som jag skrev slängde jag faktiskt. Inte för att det var något dumt, utan mest för att det var för personligt. Jag minns att jag kunde sitta och stirra på texten jag skrivit, inte i timmar kanske, men nära nog. För mig var det ett sätt att få släppa lite på ventilen i huvudet, att sätta ord på tankarna. Det kanske låter oerhört dumt, men det är faktiskt ett bra sätt att få ur sig sånt som ligger och gnager. Att man sen slänger det man skrivit, kan ju ses som att man gjort upp med dom tankarna man för tillfället har, en gång för alla och går vidare. Nu kom jag lite ur spår ser jag. Men det blir lätt så när man skall förklara något.


Portalen som jag använder mig av idag har ca 450000 bloggare i olika kategorier och det är stort. Jag har varit portalen trogen i 4 år nu och jag har min lilla läsekrets som konsumerar det jag skriver. Tack för att ni finns och läser det jag skriver. Nu för tiden försöker jag skriva åtminstone en gång i veckan, något som inte alltid varit så självklart. Men varför sätta sig och skriva något meningslöst bara för att man skall få till ett inlägg på sin blogg. Nä, då vill jag allt ha ett tema och ett syfte till varför jag skriver. Idag har jag faktiskt det, även om det dragit ut på tid och text för att komma dit. Anledningen till varför jag ens satte mig här idag, var att jag ville skriva om en önskan att förnya min blogg.


Har funderat på att byta till en större bloggportal och nå ut till en bredare läsekrets. Mycket av det jag en gång skrev kan jag ju faktiskt återge, fast då inte i original inlägg. Men samtidigt känns det konstigt att göra det. Känner mig hemma här och den är väl inarbetad. Kanske skulle jag hitta portaler som länkar ut min blogg istället. Har använt mig av det förut. Får kanske kolla upp den möjligheten istället. Jag lär återkomma i ärendet.


Skall ta mig en promenad ner till Coop och köpa mig ett paket kaffe. Det är så gott som slut och jag vill inte riskera att bli utan kaffe i helgen. Vädret är ju rätt så fint och man får nog passa på när det bjuds.

Skapa flashcards