Senaste inläggen

Av martins-scribo - Söndag 19 nov 10:55

I grunden är jag en oerhört vänlig, varm och generös människa som jobbar för mitt uppehälle och sköter min ekonomi. Jag tror gott om andra. I alla fall vill jag att andra skall uppfatta mig som sådan, sen om jag lyckas med det hela vägen ut är kanske för mycket att säga. Jag gör i alla fall vad jag kan för att uppfylla min egna självbild som vänlig, varm och generös. 


Men så ibland händer det, min självbild får sig en rejäl törn, som nu i veckan då mitt kontokortsnummer på något sätt blev allmän egendom på den Amerikanska kontinenten och säkert på någon av dom andra kontinenterna också. Då kände jag mig helt plötsligt inte så vänlig, varm och generös längre. Kände mig förnedrad. Jag till och med förbannade dessa människor, önskade dom till varmare platser i underjorden för att pinas i kokande svavel och lava i all evighet av den hornklädda med anhang. Plötsligt var jag arg, besviken och ledsen inombords. Har jag verkligen gått runt i 52 år på denna jord och varit så fruktansvärt naiv? Jag vill att svaret är nej på den frågan. Men till och med jag tvivlar ibland då allt ställs på sin spets. Tyvärr är sanningen den att det alltid kommer finnas samvetslösa människor, som inte drar sig det minsta, för att utnyttja andra människors svagheter, vänlighet, generositet eller egendom till egen vinning. 


Jag får försöka komma över detta och gå vidare. Med tiden gör jag väl det och tror kanske inte jag kommer att ändra på min grundinställning nämnvärt, den kommer nog vara den samma, det är nog mer så att jag kommer vara mer vaksam och tänka mig för, både en, två och tre gånger i fortsättningen. Nu vet jag att det förmodligen inte går att skydda sig mot allt och säkert inte helt mot denna typ av bedrägeri. Men jag skall sannerligen göra vad jag kan för att försvåra för dessa lägre stående kryp och vidriga parasiter. Kommer skaffa mig ett ID skydd som bevakar mina intressen.


Finally, in English;
To you who use other people's credit cards, credit card numbers, accounts, social security numbers and money without permission, I just want to say this, go to hell with you, your disgusting parasites. May you burn in sulfur and lava in the devil place forever and ever.

ANNONS
Av martins-scribo - Lördag 18 nov 10:56

Då har jag också blivit utsatt för ett kontokortsbedrägeri. Det är så overkligt när det händer, för att inte säga traumatiskt, det är ju bara något som man brukar läsa om eller höra andra råka ut för. Kunde verkligen inte tänka mig att jag skulle drabbas. I min naivitet har jag tänkt ungefär så här, - Vad är oddsen för att just jag skall bli drabbad? Jo du Martin, den var stor, fruktansvärt stor med facit i hand och verkligheten kom just ikapp mig. Bedrägeriet var på flera mindre poster, den totala summan på posterna hamnade på cirka 75000 kronor. Bedrägerierna utfördes främst i Colombia, USA och Kanada under en och samma dag, vad jag kan se nu i efterhand. 


Det var min bank som slog larm om att det var något i görningen som inte stämde. Jag uppmanades att omedelbart kontakta dom. Bedrägeriet hände nu i onsdags och min bank tog kontakt med mig under fredagen. Då hade dom redan stoppat alla utbetalningar från mitt konto. En eloge där till min bank. Det som var mest skrämmande var att jag inte hade en aning om vad som hade skett. När det gick upp för mig blev jag helt iskall. Det hade nämligen gått nästan en vecka sen jag sist använde mitt kontokort i samband med att jag handlade mat. 


I kontakten, via telefon, med banken, spärrades mitt kort direkt och jag fick frågan om jag märkt några konstiga aktiviteter på mitt konto. Fick motvilligt erkänna att jag inte ens visste att det skett. Jag hade inte kollat mitt konto under veckan. Efter att jag avslutat kontakten med min bank loggade jag in på mitt konto. Och mycket riktigt, där stod det klart och tydligt en massa dragningar som gjorts med diverse smått och gott.


Nu kommer jag att ändra lite på mina vanor och skaffa mig ett annat konto, med ett kopplat kreditkort, där jag för över dom pengarna som jag behöver för tillfället, vid till exempel ett inköp eller liknande. Det gör mig mindre sårbar och smällen blir inte så stor, då det kommer röra sig om mindre summor pengar, som kommer finnas på just det kontot.


Nu vill jag uppmana alla som läser detta att se över sina vanor vad gäller konto, kontokort och liknande. Var försiktiga hur ni behandlar koder och liknande. Dölj när ni slår in koderna, knappa inte in koden om någon står i din närhet, ryck i panelen på uttagsautomaten för att se om den är lös, gör inga uttag om ni misstänker att det är något skumt, köp ingen med kontokortsnumret via nätet eller via någon app. Om möjligt, skaffa dig ett skydd mot bedrägerier, spärra ditt personnummer och skydda ditt namn.


Och till sist, om jag ändå hade fått tag på er som gjorde mig detta! Hoppas vid gud och all poetisk rättvisa att ni själv blir drabbade av det ni gör mot andra, det vill säga, får era konton länsade eller att någon köper något, jävligt dyrt i ert namn och belastar er för detta! Det är ni sannerligen värda, era kryp. Ni är inget annat än vidriga skurkar och usla bedragare. Hur kan ni ens sova gott om nätterna? Har ni inga skamkänslor?

ANNONS
Av martins-scribo - Lördag 21 okt 11:13

Jag vill nu slå ett slag för att vi män, över 40, själv är jag 52, skall få en obligatorisk kallelse till en prostataundersökning, låt säga, vartannat år. Idag, ligger det helt och hållet på oss män att be om detta. För mig är det ofattbart. Det borde ju gagna samhället och även dom individer som blir drabbade av denna lömska sjukdom. 


Så här står det på Cancerfondens hemsida,


"Om prostatacancer

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. 10 440 män fick diagnosen 2015. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – cirka hälften är över 70 år och ett fåtal är under 40 vid diagnos.

 


Under de senaste årtiondena har antalet diagnostiserade fall kraftigt ökat. Drygt 10 000 diagnoser ställdes år 2015. En tredjedel av all cancer hos män är prostatacancer."

 

Det tråkiga och till viss del även sorgliga i sammanhanget är, att det inte finns någon utbredd vilja eller ens vinning att kalla män till en obligatorisk prostata undersökning. En stor undersökning som gjordes i Europa på 1000 män under 11 år förhindrade bara ett dödsfall samtidigt som 37 fler män fick diagnosen prostatacancer. En liknande Svensk undersökning förhindrade 4 dödsfall och 51 extra cancerdiagnoser fastställdes. 


För mig är varje individ som man kan rädda ett steg i rätt riktning och kostnaden för ett enkelt blodprov borde ju rimligtvis vara mindre än lidandet för den drabbade individen. 


Följande står att läsa om PSA test på Cancerfonden,


"De vetenskapliga undersökningarna har ännu inte lett till resultat som visar om vinsterna med allmän PSA-testing av vissa åldersgrupper är större än de negativa effekterna. För en enskild man kan däremot antingen fördelarna eller nackdelarna överväga.

Innan man låter göra ett PSA-test är det klokt att göra klart för sig varför man vill göra det och hur man skulle påverkas om provresultatet inte blir den friskförklaring man önskar sig. Faktorer som kan ha betydelse är bland annat ålder, hälsa, personlighet, social situation och ärftlig belastning. Man bör diskutera med sin läkare hur dessa faktorer samverkar för egen del.

Om man är mycket mån om sin livskvalitet här och nu, och tycker att sexlivet är en viktig del av livet, kan det tala mot PSA-testning. Om man har upplevt vänner och familjemedlemmar som avlidit av prostatacancer och själv vill ta varje chans att slippa drabbas, kan det tala för testning."

Av martins-scribo - Lördag 30 sept 10:56


I morgon, den första oktober är det två månader sedan jag slutade med mina 5:2 och 6:1 dieter. Glädjande nog för mig, så håller jag min målvikt på 75 kilo ännu. Jag har släppt lite på den strikta kaloriräkningen, det vill säga, från 2200 kalorier till den mer normala kalorimängden på 2600 kalorier om dagen. Det är väl mest formalia för min del, då jag ytterst sällan kommer upp till dom kalorimängderna under en dag ändå. 


Rent mentalt mår jag mycket bättre idag, än vad jag gjorde när jag vägde dom 86 kilona runt årsskiftet 2017. Så för mig har det varit en ren vinst att gå ner dom 11 kilona. Nu handlar det mest om att hålla koll så att det inte drar iväg uppåt igen. Väger mig cirka en gång i veckan, bara för att hålla koll, mer än så är det inte.    

Av martins-scribo - Lördag 9 sept 11:08

Visst skulle jag kunna ge min blogg en politisk prägel, men jag har ingen lust att reta upp, just nu, lite mindre än hälften av alla människor i detta land. För visst är det fantastiskt, vi har rätt att rösta på vad vi vill och även rätt att framföra detta offentligt i kommun, landsting och riksdag om vi väljer att göra politisk karriär. Själv var jag inne på detta ett tag, ja faktiskt fram till provvalet nu i september, för göra min röst hörd i min hemkommun. Det blir inte så nu, jag väljer att hoppar av på grund av att det inte är värt det. I alla fall inte just nu. Det finns så mycket underliggande hat mot detta. Att exponera sig offentligt mot andras åsikter kräver ett visst mod. Inte för att jag är feg, tvärtom, då hade jag inte ens övervägt detta. Skälet är att man blir offentlig och oerhört sårbar därav och det är något som jag inte vill ställa upp i just nu. I alla fall inte denna mandatperiod.  


För er som undrar, ja jag är medlem i ett politiskt parti. Det måste man för att kunna ställa upp i provval inom kommun, landsting och riksdag. Och nej, det är inte SD.


Det sägs ju att vi har yttrandefrihet och att vi kan, inom lagens råmärke då, tycka och tänka vad vi vill. Säg så här, det är rent jäkla nonsens. Yttrar vi våra åsikter offentligt här i Sverige så trycks det ner i halsen på dig med en gång. Vi kan till och med tystas eller frysas ut. Vi Svenskar skall inte tala högt om politik, religion eller någonting, för då J-R får vi följande slängt i ansiktet, - Är du bättre än någon annan? Eller, - Så du menar att du kan mer än mig? Eller, - Tror du att du är något nu då? Eller gud i himlen, har man en annan politisk åsikt än någon annan, då skall detta nagelfaras i absurdum i ett försök att överbevisa motparten. Det här gäller inte bara politik, det gäller allt. Snacka om Jantelag.


Och för er som inte vet vad Jantelagen är, kommer följande förklaring. Den lever i högsta grad, även nu 2017. Jag gråter inombords för att vi inte kommit längre.


Jantelagen sägs ofta stå för den svenska mentaliteten. Det är ingen lag i juridisk mening, utan en oskriven ”lag” som står för ett sätt att tänka. Man skulle kunna sammanfatta lagen i en mening: ”Du ska inte tro att du är något”.

Jantelagen är alltså ett negativt sätt att beskriva attityder gällande individualitet och framgång. Man får inte sticka ut och tro att man man är bättre än andra, det bästa är att vara en i mängden. Aksel Sandemoses Jantelag från boken om det lilla danska samhället, kan sammanställas i tio punkter:

Jantelagen på svenska

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Till dessa tio punkter lade han till ett elfte bud som brukar kallas ” Jantelagen strafflag”. Det är ett förtäckt hot i form av ”Tror du inte att jag vet något om dig?”.

Av martins-scribo - Lördag 26 aug 11:05

Så satt jag här igen vid min dator och skriver på min blogg. Har inte författat något inlägg på 25 dagar. Rätt skönt måste jag tillägga. Inga tvång, inga måsten. Skriver när andan faller på. 


  Förra helgen var jag på kusinträff i Förslöv, Skåne, det ligger mellan Båstad och Vejbystrand, med utsikt ner över Skälderviken och Bjärehalvön. Vädret var kanon och så även sällskapet. Det var roligt att få träffa alla igen och få dela lite minnen från förr. Nästa år ses vi igen, då kanske i Göteborg, om jag förstod det hela rätt. Glenn du skall ha en eloge för att du samlade gänget. Och Maggan för att hon delade sitt hem med oss under denna helg.

På bilden, översta raden, från vänster till höger, Glenn, Mikael, Fredrik och Martin. Nedersta raden, från vänster till höger, Susanne, Maggan och Annelie. 


I övrig, jag håller fortfarande min vikt på 75 kilo. Något som jag är väldigt stolt över. Lite osvenskt där, men det bjuder jag på. Någon gång måste man få vara lite stolt över sina egna bedrifter.


Av martins-scribo - Tisdag 1 aug 11:11

Ja, så kom jag då till den punkt där jag inte längre ser något behov av fortsatt 5:2 eller 6:1 diet. Jag har nått mitt mål och stabiliserat mig runt 75 kilo. Under den dryga månad jag kört med halvdiet (6:1), har jag haft koll på min vikt, för att se om det går uppåt igen. Men till min oerhörda glädje, har vikten legat stabilt runt 75 kilo och därmed har jag lyckats fullt ut med alla mina uppsatta mål, det vill säga, att gå ner i vikt, att stabilisera mig runt 75 kilo och att långsamt kunna fasa ut dieterna när behovet inte längre finns. Det tog mig exakt 6 månader och 8 dagar att gå ner 11 kilo, stabilisera mig på min målvikt och fasa ut dieterna. Jag måste tillstå att jag haft oförskämt lätt för att gå ner i vikt med 5:2 dieten. För mig var det inga större uppoffringar eller svårigheter när jag väl kom in i det. Det enda jag egentligen gick in med var viljan och motivationen att verkligen vilja genomföra detta. 


För er som funderar på att börja med det vill jag ge följande råd,


  • Finns viljan och motivationen, kör på!
  • Vik aldrig från målet!
  • Sätt upp en realistisk målvikt
  • Ge inte upp om det blir lite motgångar, man hamnar på viktplatåer som tar lite tid att passera. Kroppen reglerar det själv.
  • Fuska aldrig med 5:2 dagarna.
  • Du kan äta allt på 5 dagarna, men inom din uppsatta kalorimängd. Tänk bara på att inte förbruka allt på en gång.
  • När det är bjudningar, fester eller andra tillställningar med massor av mat och dryck, deltag gärna, men inom kalorigränserna för gällande dag. Har man viljan att gå ner, får man också stå upp för detta och snällt tacka nej och förklara vad man gör och varför.
  • Bry dig inte om alla kommentarer som kommer. Folk har fördomar om allt. Det är din vilja som gäller! Ge dig inte!
  • Gå aldrig över dom uppsatta kalorimängderna på 5 dagarna, ca: 2000- 2300 kalorier per dag och för 2 dagarna, 500 kalorier för kvinnor och 600 kalorier för män.
  • Det går att flytta på 2 dagarna, men håll några dagar mellan för att vila kroppen
  • Tröstät aldrig!
  • Unna dig något lite extra på fredag eller lördag, men inom kalorigränsen. Jag unnade mig en chokladmuffins på fredagen eller lördagen.
  • Fördela måltiderna över dagen och förbruka inte alla kalorier på en gång.
  • Du kan aldrig spara kalorier från dagen innan för att kunna äta mer. Det börjar om varje dag.
  • Drick mycket vatten! Vätskan är viktig!
  • Motionera. Gå ut och gå.
  • Dom flesta har smartphones idag och det finns massor av appar för kaloriräkning som är gratis att ladda ner. Själv använde jag mig av FatSecret kaloriräknare där jag bokförde allt jag åt varje dag. 
  • Väg allt du äter och bokför det i appen. Om du inte kan eller har möjlighet, uppskatta hur mycket det kan vara. Var ärlig när du uppskattar, hellre för mycket än för lite.
  • Och till sist, stirra dig inte blind på vågen. Den kommer kanske att göra dig besviken emellanåt. Ge inte upp för det. Fortsätta på den inslagna vägen. 
  • Har man diabetes eller andra allvarliga sjukdomar skall man ALLTID rådfråga sin läkare eller dietist innan man börjar en 5:2 diet. 
Av martins-scribo - Söndag 23 juli 11:21

Jag får väl erkänna att jag helt och hållet glömde av min 6:1 diet denna veckan, det blev en 7:0 diet istället. Det vill säga, ingen diet alls. Får väl lägga skulden på min semester, så har jag ju något att skylla på. Nu är det inte något direkt alarmerande i sig att jag glömde min dietdag i onsdags, jag har ju inte gått upp en uns, snarare tvärtom, jag har kommit under 75 kilo. I torsdags eller om det var fredags, som jag vägde mig, låg jag på 74,6 kilo.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se