Alla inlägg under januari 2016

Av martins-scribo - 24 januari 2016 11:12

Allt det jag skriver på min blogg är ju sånt som jag faktiskt har varit med om. Tvivlare har påstått något annat. Men faktum är att jag försöker återspegla det jag varit med om och så som jag kommer ihåg det. Så med min nya, lite mindre dator, skall jag nu återberätta en sann historia som jag varit med om. Dock kommer jag att utelämna namn och vilken relation personen har till mig.


Historien börjar med att jag, för ca 8 år sedan, fick ett samtal på min mobil. På den tiden jobbade jag på en stor industri i Gamlestan, Göteborg.

- Martin, min dator fungerar inte. Jag vet inte vad det kan vara. Har försökt att starta om den flera gånger med det hjälper inte. Skärmen är helt svart. Det enda man ser på skärmen är ett litet vitt streck som blinkar i övre vänstra hörnet. Det verkar som datorn startar i alla fall då det låter ifrån den, sa personen som ringde upp.

- Det var underligt, sa jag och försökte komma med snabba råd, som inte funkade.

- Jag kan ju inte vara utan dator, fortsatte den något desperata rösten i andra ändan.

- Vänta tills jag slutar så kan jag komma förbi och se vad det kan vara. Det är ju några timmar dit men du får ge dig till tåls tills dess, svarade jag. Efter en viss tvekan från uppringaren på andra sida telefon avslutades samtalet.  


Några timmar senare ringer det på mobilen igen.

- Martin, jag kommer ner och hämtar upp dig på vägen så kan vi köra ut till SIBA på Backaplan och köpa en ny dator. Jag kan inte vara utan dator och min nuvarande verkar vara sönder. Jag får helt enkelt inte igång den, sa personen i andra ändan.

- Men skall jag inte kolla på den gamla först och se om jag kan få ordning på den, svarade jag.

- Nej det är nog ingen ide, den verkar vara helt död, kom det snabbt från personen i telefon. Dessutom vill jag ha med dig för du kan ju lite om datorer och så. Alltid bra med kloka råd från dig, det känns tryggare.

- Ok, sa jag. Möt mig här utanför vid 16 tiden då så åker vi över till Backaplan och kollar på en ny dator till dig.


Som överenskommet kom personen i fråga och hämtade mig vid 16 tiden och efter en kortare tur var vi på SIBA.

Stegen styrdes direkt mot datoravdelningen och jag började kolla på lämpliga datorer.

- Här har du en som verkar bra och är relativt billig, sa jag till den datorsugna personen.

- Nja, svarade denna. Hur stort minne har den?

- 500 GB, svarade jag. Den har en relativt stor processor också. Fullgott för det som du skall ha din dator till, fortsatte jag.

- Mm, jag vet inte, sa den tveksamma datorsugna personen. I samma ögonblick styr en försäljare sina steg mot oss och med en sirlig röst och påklistrat leende frågar han, - Kan jag hjälpa till med något? Jag lovar, i det ögonblicket var jag som försvunnen från allt vad kloka råd hette. Jag gick från en datorernas VIP till en Persona non grata snabbare än en blinkning.

- Ja, svarade den nu mer omfokuserade och datorsugna kunden. Jag behöver en ny och stor dator då min nuvarande gått sönder. Dessutom skulle jag behöva ett par skärmar och en kamera också, fortsatte den omfokuserade, datorsugna och köpgalna kunden. För mig hade den datorsugna inte nämnt något om dom två skärmarna och en kamera.

- Javisst kan jag hjälpa dig med det, svarade försäljaren med ett numer naturligt och icke mer påklistrat leende. Här har vi en kraftfull maskin på 1 TB i minne och stor processor, fortsatte den naturligt leende försäljaren.


Jag försökte protestera då det i mitt tycke var en alldeles för dyr maskin, dessutom med ett överdimensionerat minne som knappast behövdes. Det hjälpte föga. Mina protester ignorerades och i rask takt inhandlades en dator, två skärmar, en kamera och ett program som hämtades från lagret. Försäljaren går med lätta steg bort till en dator för att summera ihop vårt inköp. Vi pustar efter med en överlastad vagn. Efter en stund har han räknat ihop allt och notan landar ganska precist på 25000. Jag får nästan sketslag, det är ju inte klokt. Personen jag skulle råda rör inte en min. - Här är era uppgifter och lappan med era varor. Nu kan ni ta varorna till kassorna och betala om ni vill, säger den sirligt leende försäljaren. Med halva SIBAS inventarier styr vi till slut mot kassan för att betala. Efter det att vi betalt vänder jag mig av någon anledning om och ser jag den leende försäljaren luta sig lite slött och överlägset mot tjejen i kassan och utbrister,- Det var den tredje kunden denna veckan över 20000. - Gud, tänkte jag. Vilken praktidiot, är det något att skryta om. Undra just vad tjejen i kassan tänkte. 


Nåväl, väl hemma hos den köptokiga installerade jag dator och skärmar. Dessförinnan hade jag vädrat mitt missnöje i bilen och frågade varför jag egentligen skulle med. Det enda som jag faktiskt kom att vara, var ju bärhjälp till bilen. Kom inte ihåg vad som svarades, men det var säkert inget som förklarade det faktum att mina så kallade datorråd ej hörsammats.


Historien kunde ju ha slutat här. Men det gjorde den ju nu inte. Några dagar senare fick jag återigen ett samtal på min mobil när jag var på jobbet.

- Martin, jag måste bekänna en sak för dig, svarade den numer lyckliga men något stukade datorägaren. Jag har hittat vad det var som var fel på min gamla dator. Det satt en kvar en floppydisk i datorn. När jag tog ut den så funkade den igen! I det läget visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. 


Kan vi dra lärdom av denna sanna historia? Jag skulle tveklöst säga ja på den frågan. Kolla först den gamla utrustningen och se om den går att laga eller på annat sätt kan räddas. När ni tar med råd, använd gärna dessa till mer än bärhjälp. Det kan ju spara många sköna slantar.

Av martins-scribo - 23 januari 2016 12:26

Herregud, jag har ju nästan glömt bort hur det var att skriva ett inlägg på min blogg. Har helt enkelt inte tänkt på det, skönt i och för sig. Sista inlägget är från 8 november. Tiden flyger iväg känns det som. Ett nytt år är det också. Den sista tiden har jag väl mer eller mindre ätit, jobbat och sovit kan man säga.


Tänkte inleda det nya bloggåret med lite nostalgi. En bild som jag tror är tagen 1981, det vill säga, för 35 år sedan. Det var en vecka innan skolavslutningen i 9:an. Har själv ingen minne av att bilden togs. Men i alla fall, jag är herrn med hakan i handen.


 

Av martins-scribo - 9 januari 2016 11:45


Marty McInn´s


Jag känner en herre vid namn Marty McInn´s

Det är nog inte många som vet att han finns

 

Han är en medelålders, lätt kutryggad man

Om huvudet är han kal men relativt grann

 

Kroppen den är smal och aningen smärt

Till sin läggning är han en aning intovert


Han har valt att leva sitt liv som solitär

För att så lite som möjligt vara till besvär

 

Martin

Skapa flashcards