Efter en dryg åtta timmars mega flytt, nu i lördags, är min rygg helt slut. Igår var så illa och gjorde så ont att jag inte kunde räta ut ryggen. Som en krokig gammal gubbe gick jag långsamt upp för backen till mina föräldrars nya hem när vi avslutade för kvällen. Jag hade och har fortfarande värk från nacke ner till bägge mina fotvalv. Men ändå, trots detta med min taskiga rygg och nacke, är jag ändå nöjd. Ni som var med, ingen nämnd och ingen glömd, gjorde faktiskt en otrolig insats, med tanke på hur stor denna flytt ändå var. 

Tänk, det finns faktiskt dom i min omgivning som har åsikter om det jag skriver. Jag är tydligen för öppen med vad jag skriver. Jag har en annan åsikt om det. Men det roliga är att dom med åsikten oftast inte ens läst det jag skrivit, utan har fått det till sig via andra.  

Vad skall jag säga om det? Kanske följande;

Kära ni, jag skriver vad jag vill på min egna blogg. Det är mitt forum och mina ord. Dom står jag för, var enda ett. Det skrivna ordet är starkt, det är jag medveten om. Men för mig är det ett sätt att förmedla en känsla, en betydelse eller en händelse. Det tänker jag fortsätta med.

Och kära ni, LÄS det jag skriver, innan ni har åsikter.

Jag erkänner, när jag går in i en klädaffär känner jag ett starkt obehag. Igår var jag på Dressman och köpte mig tre par byxor och 6 par t-shirts. Sonja var med som stöd och smakråd. Något som jag är oerhört tacksam för, det hela kändes lättare då. 

Sist jag var inne i samma butik, för en dryg månad, gick det väl till ungefär så här. Då var jag själv för övrigt och oerhört obekväm med detta.

- Kan jag hjälpa till med något, frågade ett av biträden i butiken när jag knappt hunnit komma innanför dörren.

- Ett par chinos och en skjorta tack, svarade jag.

- Då har vi flera olika modeller att välja på, svarade det välvilliga kvinnliga biträdet.

Kände genast ett motstånd mot alla plagg i butiken och gick på defensiven.

- Inga massor av olika modeller att gå igenom här, tänkte jag., det räcker med ett par.

Snabbt scannade jag av byxlagret och stannade vid en hög som såg bra ut.

- Jag tar dom byxorna och pekade på högen med mörkgråblå chinos.

- Jaha och vilken storlek har du, replikerade det tillmötesgående biträdet. 

- Ähh, fick jag fram samtidigt som jag osäkert sökte i huvudet. 

- Du har nog 33/32, sa biträdet efter att ha synat mina magra ben.

- Ja så är det nog, svarade jag och lät som jag visste det.

- Då kan du prova dom här, sa biträdet och lassade på mig ett par chinos i olika färger.

- Fan också tänkte jag. Nu måste jag testa byxorna också.

Snabbt gick jag bort till provhytterna med min last. Fick av mig mina kläder i en hast och på med chinosen. Sen tog det stopp. Jag var tvungen att suga in magen för att kunna knäppa dom. Dom var så trånga att jag fick ont i magen. Jag övervägde att ta dom ändå, bara för att slippa testa fler. Gjorde ett snabbt övervägande i huvudet med mig själv.

- Martin, för helvete. Skall du genomföra din egna 50 års dag i dessa byxorna så kommer du inte kunna gå på en vecka sen på grund av magont. Du måste ta en storlek större.

Med uppstramad mage och plågad min gick jag ut i butiken och spanade efter biträdet. Innan jag ens hunnit påkalla på uppmärksamhet var hon framme och frågade hur det gick. 

- Dom stramar åt i midjan. Behöver nog en storlek större, svarade jag stelt.

- Det fixar jag, svarade det hjälpsamma biträdet.

Mindre än 30 sekunder senare fick jag en ny last med chinos. Tungt gick jag in i hytten igen och fick av mig magmördar byxorna och snappade åt mig dom översta byxorna i den nya högen. Denna gången satt dom skönare över midjan och jag kände mig lättad. Då var det bara skjortan kvar. Jag gick ut i butiken och genast var mitt biträde framme och berömde mig hur fint byxorna satt över mina spinkiga spiror. 

- Ser jättebra ut och dom har rätt längd också, smörade biträdet.

- Mm, svarade jag och kände mig obekväm.

- Kan vi kolla på en skjorta till byxorna? 

- Javisst, vi har massor av olika modeller och färger att välja mellan.

- Inte det också tänkte jag och kände mig illa till mods igen. 

- Här till exempel har vi en fin storrutig skjorta i vitt och grått, en så kallad Basic, sa biträdet. Hon visade stolt upp exemplaret, som om hon själv sytt den.

- Här är en annan skjorta i lila, en Premium.

- Här är en i slim fit som är blålila.

Jag såg biträdets mun röra på sig som i en dimma, när den ena skjortan efter den andra avhandlades. 

- Det är nog lite för vågat i färgerna för mig, svarade jag matt och pekade på en neutralt blårandig skjorta.

- Den blir bra, sa jag.

Biträdet skrattade till och tittade roat på mig.

- Är det för vågat med dom färgerna? 

- Inte min stil, fick jag snabbt ur mig och insåg hur dumt det lät.

- Jag tar den blårandiga, fortsatte jag lamt.

Biträdet skrattade igen och skakade lätt på huvudet.

- Min gud, herr strukturkonservativ är i butiken, tycktes hon tänka.

- Nog bäst att du testar skjortan också så att du får rätt storlek.

- Vad har du för kragstorlek, frågade det roade biträdet. 

- Jag vet inte, svarade jag sanningsenligt.

Med en skarprättare blick synade hon min hals.

- Du har nog storlek 41/42.

- Så är det nog, svarade jag och lät verkligen inte som jag var säker på min sak.

Ett dussin nålar senare fick jag skjortan som jag skulle testa och gick återigen in i provhytten. Snabbt fick jag på mig den och knäppte några knappar, mest för syn skull. Den satt i alla fall perfekt i halsen, vilket räckte för mig. Biträdet var utanför så jag stegade ut för att visa.

- Ja men det var ju bra. Den sitter ju fint på dig, sa hon och granskade mig där jag stod med den halvknäppta skjortan hängande som en särk över kroppen. Synen måste ha varit för komisk för henne. 

Nöjd med detta ilade jag snabbt in i hytten och bytte om till mina gamla kläder. Det var för övrigt som en lättnad att få på sig dom gamla invanda, slitna kläderna. Gick därefter ut med byxhögen och skjortan till kassan. 

- Jag tar dom här byxorna och den här skjortan, sa jag och höll upp dom, som ett nyss vunnet pris, i höger hand för beskådan. 

Mannen i kassan rörde inte en min när han tyst tog emot byxhögen och dom kläderna som jag skulle ha. 

- Var det något mer du behöver, frågade han mekaniskt.

- Nä, svarade jag och betalade.

Lättad försvann jag ut ur butiken.