Igår var Sonja och jag på bio och såg på Assassins Creed. En bra action film som man faktiskt fick tänka till lite på för att förstå. Annars brukar filmerna mest vara av det svårsmälta, bloddrypande, överdrivet action späckade och storsvulstiga slaget på filmer nu för tiden. Denna var faktiskt, för att använda ett riktigt Svenskt ord, lagom, i allt. Sen är det ju så att smaken är som baken, det vill säga, delad. Vi har ju alla olika smak och tycke. Det vi tycker är bra, kanske andra tycker är ren skit. Vi tyckte filmen var bra och underhållande i alla fall. 

Reklamen för dom kommande filmerna lovar gott. Det skall komma en film som heter Silence som jag faktiskt tycker verkar lovande. Sen har vi ju en av mina gamla favoriter och den hör ju till viss del ovan nämnda filmgrupp som är bloddrypande och överdrivet action späckad. I detta fallet kan jag ju faktiskt bortse från detta faktum. Filmen är Resident Evil, The final chapter. 

Vissa tillfällen har jag skrivit av mig rent känslomässigt här på min blogg. Texterna har vid dessa tillfällen växt i takt med att jag får ur mig det jag har inne i mitt huvud i form av ilska, en känsla, en orättvisa eller något privat. När jag sedan läser igenom den aktuella texten, känner jag ganska omgående att det är nog snudd på god etik och moraliskt riktigt att Inte publicera inlägget. För mig handlar det då mer om att få ur mig det jag har inombords. Ett sätt är då att skriva ner det och sedan slänga det. Att publicera något man skriver i affekt är inte att rekommendera. Viss mått av självaktning och integritet bör man ha.

I veckan fick jag äntligen min nya surfplatta. Jag beställde den via nätet två dagar efter jul. Det tog exakt en månad innan jag fick den levererad. Med facit i hand hade det nog varit både lättare och snabbare att åka till en valfri elektronikaffär och köpa den direkt. Oftast är det ju bekvämt att köpa något via nätet och få det relativt snabbt levererat till orten där du bor. Mitt fall är ju ett undantag. 

Och nu när jag tänker på det, så beställde jag, via nätet, en Nintendo NES Classic mini spelkonsol av rent nostalgiska skäl i september som jag inte fått levererad till mig än. Den släpptes i mitten av november. Några dagar innan release, fick jag ett mejl från den berörda elektronik kedjan om att jag inte kunde förvänta mig att få den levererad på utsatt tid, då det var ett begränsat antal i lager och först till kvarn var det som gällde. Någon gång efter nyår skulle jag få den. Men när efter nyår? I januari? I maj? I september eller i december? Sanningen är den att jag inte vet. Har inte hört något från dom sen mejlet i november. Man tycker ju att dom kunde komma med lite mer information. Det är säkert fler än jag som undrar. 

Första jobbveckan med 5:2 var lite upp och ner. Första fastedagen, nu i tisdags, gick hur bra som helst. Det var inga större problem med hunger eller ork. I torsdags, andra fastedagen var det värre. Jag hade en fruktansvärd hungerkänsla hela jobbdagen. Dessutom drabbades jag av yrsel och trötthet framåt eftermiddagen, detta troligen på grund av att jag endast druckit kaffe och ätit en mini clementin. Men när jag väl fått i mig vatten så blev det mycket bättre. Måste hitta något som jag kan äta och som är bra. Har ju bara 600 kalorier att disponera över en dag. Vill ju inte använda allt på en gång. Skönt ändå att jag kan äta någorlunda normalt övriga dagar. Har satt gränsen där till 2000 kalorier. På kvällen räknar jag av antal steg, i kilometer, och förbränna kalorier. Min klocka registrerar ju allt så det är bara att skriva in det i appen.

Lärdom första veckan; drick vatten med jämna mellanrum. Hitta någon närings ersättning som jag kan ta under fastedagarna. Skall kolla på apotekets hemsida. Där borde det finnas.

Idag är 4:e dagen på min 5:2 resa. Det är också torsdag och fastedag. 

Idag var kämpigare då jag har haft konstant hungerkänsla. Glömde dessutom av att dricka och blev lite snurrig i "grötfatet". Men vatten gör skillnad och det blev bättre när jag väl började dricka.

När jag kom hem gjorde jag en bacon och paprika omelett och hade dessutom utrymme för en ostsmörgås, ljuvligt. Imorgon är det som vanligt och fram tills på tisdag i nästa vecka som är en ny fastedag.

Idag kom min nya platta. Har väntat på den i en månad. Men nu är den här och den gamla skall rensas och deponeras på närmsta elektronik återvinning. 

Idag var min första dag som 5:2:a. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårare att ha min första dag. Men det gick faktiskt riktigt bra. Nu skall jag väl inte dra förhastade slutsatser efter bara en dag, det vore ju fel. Men om det går lika bra i fortsättningen skall det här nog funka. Imorgon är en vanlig dag igen. Mina "fastedagar" är tisdag och torsdag och jag har satt gränsen vid 2000 kalorier fem dagar och 600 kalorier två dagar. Min målvikt är 75 kilo. Så jag har lite drygt 10 - 12 kilos gubbmage att bli av med. Har inte satt någon tid. Det är både onödigt och stressande. Bättre att ta det lugnt.

  För lite mer än ett år sedan kom jag på en alldeles otrolig och genomtänkt snilleblixt. Jag skulle gå med i Svenska spels så kallade lottoprenumeration. Vad kunde gå fel? Jag skulle ju inte missa en dragning och pengarna skulle börja rulla in i takt med dragningarna. I andom såg jag mig själv kasta sedelbuntarna i luften medans jag dansade omkring som en nyrik tok, skrikande av glädje. Sällan har väl något varit mer fel. Facit på den genomtänkta iden, 75 spänn på cirka 200 dragningar. Visst, jag kan ju kasta 75 spänn i luften, men den dansen skulle nog inte kännas det samma som den jag tänkt mig. Sen vet jag ju inte om jag direkt skulle skrika av glädje över 75 spänn. Men skam den som ger sig, jag får se detta första år som en uppvärmning till dom stora slantarna! Det kommande året är då det händer. Dom stora pengarna är så gott som mina och den tokiga pengadansen ligger framför mig.

  Saken är den att jag går otroligt mycket över en dag. Sen jag köpte min Tomtom Spark3 klocka har jag kunnat hålla koll på hur mycket det faktiskt är. Man laddar ner en praktisk app till sin telefon och får all data där. Klockan komunicerar sedan med mobilen. Alltså, jag går i genomsnitt 8100 steg om dagen och det motsvarar en sträcka på 6,4 kilometer dagligen i genomsnitt. Inte dåligt. Och jag var rädd för att jag rörde mig för lite, det är jag inte längre. Men, säger jag då, det kan säkert bli mer och längre så småningom. Att vara ute och gå, minst en halvtimme var tillfälle för att få upp puls, har ju en bevisad positiv effekt på kroppen och psyket. Det var en period i mitt liv då jag praktiserade detta. Värt att nämna var ju att jag fått motion på recept också. Men fakum kvarstår, jag blev faktiskt bättre av det. 

Klockan är ju bra på flera andra sätt och det är att jag kan följa hur min sömn är över natten. Jag kan faktiskt se hur många störningsperioder jag har per natt. Hur långa perioder med sömn jag har och hur länge jag sovit. Nu är ju inte detta någon exakt vetenskap och det säger ju tillverkaren också. Men det är ju en liten fingervisning på hur mycket du faktiskt sover. Klockan mäter din puls också. Min kurva över en vardag ser ut som topografin på Hiamalaya. Upp och ner. Jag pendlar från låg till hög puls i ett. Det är väl bara på natten som jag mer eller mindre har en lugn kurva med låg puls. Tror nog att det är rätt vanligt i dagens samhälle. Så ser det ut för dom flesta människor idag. 

Tänk ändå vad man får ut av en klocka idag. Det är inte bara tid och dag som gäller nu för tiden. Nu kan du se hur du mår och hur mycket du rör dig. Bäva månne dom som tänker på att det var bättre förr. Då var en klocka en klocka, som man mätte tid med och en telefon var en telefon, med sladd som stod hemma. Men det är ju upp till var och en hur man vill ha det.

Det var en helt perfekt dag idag för att återuppta promenaderna som har legat i träda under en tid. Solen sken som aldrig förr och luften var frisk och lite kall. Helt ideala förhållande att gå ut. Det var för övrigt fullt av människor som tydligen tänkt det samma som jag och tog sig en promenad.

Tyvärr har jag ju varit fruktansvärt lat den sista tiden och inte tagit mina promenader som jag ju faktiskt tycker så mycket om. Och nu talar jag enbart om promenader ute. Men tröskeln har varit svår att ta sig över när jag väl hamnade i "The dark side of the laziness" och slutade röra på mig. Förhoppningsvis kan jag bryta detta negativa mönster nu och gå ut. Två, tre promenader i veckan skall väl inte vara en omöjlighet att åstadkomma. För hur det än är så är ju den positiva påverkan av att motionera mycket större än den negativa.