Jag är nu inne på tredje veckan med 6:1 dieten. Fastedagarna går som vanligt helt utan problem. Så länge jag jobbar, tänker jag inte så mycket på det. Men snart kan det bli lite värre med fastan. Om två veckor går jag på semester och då vet jag ju inte riktigt hur det blir dom dagarna jag fastar. Det skall nog inte vara några problem så länge jag håller disciplinen. 

I alla fall, den gångna veckan gick jag under min målvikt på 75 kilo. Vågen stannade på 74,6 kilo, vilket gör att jag får äta lite mer för att komma upp i vikt något. Dock inom min kalorigräns. Det är väl inget alarmerande ännu och ej heller en trend åt något håll. Jag avvaktar hellre och ser om det fortsätter neråt. Om det nu skulle fortsätta neråt har jag två alternativ, antingen avbryta fastan eller öka på kaloriintaget något.   

Havet

Jag har en längtan till havet

Där jag kan bo helt utan krav

Se solen gå upp varje dag

Där jag kan gå på stranden

Och höra vågornas brus

Där jag kan ta salta bad

Se tärnor som dyker

Där jag kan finna mig själv

Och hitta frid och ro i min själ

Martin

Tänk vad barnsligt förtjust man kan bli när man verkligen lyckas med något. Idag var en sådan dag. Allt föll liksom på plats. Förra helgen laddade jag ner programmet Itunes på min dator. Tänkte jag skulle ladda in lite musik till min Iphone. Det var inte så himla lätt, skall jag säga. 

Jag fick in låtarna på Itunes och kopplade upp mobilen till datorn. Här tog det tvärstopp. Ikonen för min mobil fanns inte i programmet uppe i menyn. Jag kollade inställningar på både dator och mobil. Kollade om dom "pratade med varandra" och det gjorde dom naturligtvis. Jag gick vidare och kollade inställningar i Itunes, men kunde inte hitta något fel eller rättare sagt. Jag kunde inte hitta något alls. 

I min frustration gick jag in under rubriken "Hjälp". Det är ju så omanligt att be om hjälp. Man skall ju kunna det omgående som man. Lite som sketchen i Yrrol. Ni vet, dom två killarna som installerar stereon. I alla fall, under rubriken "Hjälp" finns det en underrubrik som heter "Kör diagnostik". Tänkte att det inte kunde skada och körde. Upp kommer ett meddelande om att det inte finns någon Iphone kopplad till programmet.

Vadå inte kopplad tänkte jag! Kollade ner på min Iphone där datakabeln går från mobil till dator. Telefonfan är visst kopplad till min dator. Vid sidan av meddelandet fanns en knapp som det stod "Hjälp" på. Jag klickade på denna och fick upp en utförlig sida om olika fel. Jag bläddrade neråt, plötsligt får jag se något som fångar mitt intresse. "Om din Iphone, Ipad mm inte får någon kontakt med programmet, testa det här". Hmm, låter ju misstänkt likt mitt problem.

Jag läser vidare och inser att det vore smått omöjligt för mig att hitta det här felet utan denna hjälp. Jag skulle gå in på min Iphone via datorn och där, i en underrubriks, underrubriks, underrubriks, underrubrik fanns ett litet, litet program som skulle installeras för att Iphone och Itunes skulle kommunicera. Sagt och gjort, jag gjorde som det stod och plötslig funkade allt! Nja, inte riktigt allt, kanske.

När jag skulle ladda ner min musik till datorn, så fattade jag inte hur jag skulle göra. Efter en stund tryckte jag på en knapp längst ner som det stod "Synkronisera min Iphone med Itunes" och då jävlar började det laddas in musik i min mobil. 

Nu är det andra veckan, efter mina fem månader med 5:2 dieten, som jag kör på den nya 6:1 dieten och min vikt ligger relativt stadigt runt 75,1 till 75,6 kilo. Det är väl lite för tidigt än att dra några direkta slutsatser huruvida min vikt är på uppåtgående, nedåtgående eller att den rent av börjar stabiliserar sig. Jag har ju inte släppt på kaloriintaget, det ligger ju fortfarande kvar på 2200 kalorier per dag, så därför tror jag inte det kommer bli någon dramatisk viktökning heller. Det är förresten sällan jag kommer upp till 2200 kalorier. I genomsnitt förra veckan hamnade jag på 1440 kalorier över sju dagar. Jag äter det jag behöver på en dag och är oftast inte så hungrig framåt kvällen. Igår var dock ett undantag, jag var så fruktansvärt hungrig runt 20 tiden att jag var tvungen att fylla på med mat. Ändå hamnade jag bara på 1473 kalorier.  

Uppmärksamma läsare kanske har märkt att jag ändrat min loggo på Facebook och lagt till en bild på mig själv, om inte så vet ni det ju nu. Jag har ofta fått frågan vad Scribo betyder. Det betyder helt enkelt skriva eller som det ju står i loggon Martins-Scribo, vilket helt enkelt betyder Martins skrift.

Vidare betyder Quod liberi sermo, i svensk översättning, Det fria ordet och Ego quia stat scripturae meae betyder kort och gott, Jag står för mitt ord. Men varför står det på latin? Tja, det är väl inte helt enkelt att försöka förklara hur mina tankar gick den gången när det gäller namnet Martins-Scribo, enklast är väl att det bara blev så. En hyllning till ett gammalt språk helt enkelt. Senare kändes det rätt att lägga till övrig text i nya loggon på latin. 

Omställningen från två dagars fasta till en dag var ju, som ni säkert förstår, inga problem. I alla fall inte när det är åt det hållet. Vikten ligger och pendlar mellan 75,5 till 76,1 kilo under veckan. Mycket beroende på att saker och ting inte alltid har sin naturliga gång under veckan, även om man försöker var dag. Viktmässigt är det helt i sin ordning och jag är inte särskilt orolig för att jag nu helt plötsligt skall gå upp i vikt igen. Jag håller fortfarande stenkoll på mitt kaloriintag och överskrider inte mitt maximala intag på 2200 kalorier dagligen. 

Planen är ju att kroppen efter hand skall vänja sig vid den lite smalare skinnkostymen och att jag stannar i denna viktklassen på runt 75 kilo. Mycket för att jag själv känner att jag mår bra mentalt av att inte väga mer och att jag kroppsligt mår fysiskt mycket bättre. För mig personligen är detta alltså en ren vinst. Men det gäller ju att inte släppa efter nu och tro att det stannar här. För är det något som går fort, så är det vikten uppåt. Skulle det visa sig att jag går upp i vikt igen så kommer jag att gå över till fasta två dagar i veckan igen.

Jag har fått andra positiva vinster av detta också, jag äter minimalt med socker i kosten. Det enda jag egentligen unnar mig en fredag och/ eller lördag är en muffins ifrån Coop till kaffet. Har även, mer eller mindre, slutat äta snabbmat och fått in mycket grönsaker i kosten istället. Numera tillagar jag eller köper produkter som inte innehåller kött. Jag har minskat ner intaget av rött kött till ett minimum och ersatt det med andra produkter i stället, så som linser och böner. Jag äter fortfarande vitt kött och lax. Pasta och ris äter jag inte så mycket av längre. Pasta kan förekomma någon enstaka gång, men inte så ofta som förr. Däremot äter jag potatis. Kan säkert tyckas märkligt, men allt kan man inte utesluta. Men var lugn, jag håller koll på hur mycket potatis jag kan äta vid varje måltid. Lyckan är väl ändå att 100 gram färskpotatis bara är 70 kalorier. Det innebär att jag kan frossa i dessa underbara primörer nu i sommar. Underbart!

Till sist. För någon månad sedan upptäckte jag två områden med repor på min motorhuv. Dels i början, alldeles i kanten ner mot grillen och dels rätt högt upp på motorhuven upp mot luftintagen. Blev så ledsen och på samma gång arg över dessa repor, jag har ju ett ansvar för bilen då jag leasar den. Vem eller vilka gör sånt med berått mod och sen skiter i att säga till. Jag kan förstå om det var en olycka eller om det var ett djur av något slag som gjort detta. Men det jag inte kan förstå är om man gör detta i uppsåt att förstöra. Jag har i efterhand fått höra att det var fler bilar, på min parkering, som fått sina bilar skadade på motorhuvarna och andra ställen vid tiden då jag fick mina repor.

Reporna låg och irriterade i bakhuvudet och jag fick ingen ro över detta. För mig var dom som Grand Canyon. Jag tog kontakt med VW och åkte in med bilen för att få en bedömning av skadan. Två killar kollade på det och tyckte att någon av dom var lite väl djupa. Kanske skulle det gå bort om man rubbade, men troligast var att det skulle bli tal om en omlackering. Såg tusenlapparna försvinna för mitt inre. Jag blev rekommenderad att åka till en bilvårdsfirma ett stycke längre bort på Hisingen för en andra bedömning. Samma svar där, det kanske kan gå bort med en rejäl rubbning, men troligast var en omlackering. Fick en tid på helgen veckan efter. 

Strax efter nio på lördagsmorgonen, helgen efter, var Sonja och jag där med bilen. Det skulle ta cirka tre timmar att fixa. Vi tillbringade tiden på Backaplan och alla dess affärer under tiden. Här blev jag även attackerad av en ilsken mås, som med all tydlighet visade sitt missnöje med att jag kom för nära boet, som lämpligt nog var placerat i en stor blomkruka. En stor räkmacka hann vi förtära på ett fik i närheten innan bilen var klar. När vi så äntligen kom tillbaka till bilvårdfirman stod min bil och glänste som en blå juvel. Den såg ut som när jag hämtade ut den första gången. Tvättad både ut och invändigt. Men bäst av allt var att reporna var borta. En eloge till Holmens bilvård för ett bra utfört arbete!

  Äntligen! Jag har nått mitt mål. Nitton veckor av ren och skär målmedvetenhet tog det. I morse stannade vågen på 75,1 kilo. I och med detta så har jag nått min målvikt och avslutar därmed min 5:2 diet. Jag kommer nu att gå över till 6:1, det vill säga 1 fastedag i veckan, för att låta kroppen vänja sig vid den nya vikten. Får se hur länge jag kör 6:1, min kropp får själv bestämma. Därefter kommer jag långsamt att släppa på kaloriintaget, från dom 2300 kalorier som jag har i dag, upp till 2600. Det är det rekommenderade kaloriintaget för mig. 

Lite statistik på viktminskningen totalt. Det tog mig 19 veckor att gå ner 11 kilo. I genomsnitt är det en viktminskning på 0,6 kilo i veckan. Och per månad är det en viktminskning, i genomsnitt på 2,6 kilo. Inte dåligt måste jag säga. När jag startade min 5:2 diet hade jag ett BMI på 26,5 och en fettprocent på 27,4% vilket är mitt i skalan för "övervikt". Idag ligger mitt BMI på 23,2 och min fettprocent ligger på 23,3%, vilket är mitt i skalan för "idealvikt".

Det är så jäkla skönt och jag mår mycket bättre idag, rent kroppsligt, men även mentalt. Den stora, fula "kalas" kulan är ett minne blott. Ja, jag har minskat i omfång över hela kroppen. Byxor som i stort sätt var färdiga att slängas för att dom var för små, är idag för stora om midjan. Får snart investera i nya byxor. Men det tar vi senare.

Ikväll firar jag med en blåbärsmuffins. Det har jag gjort innan också, men då mestadels chokladmuffins, varje fredag och ibland även lördag. Alltid inom kalorigränsen. Men idag var mina favorit muffins slut, så det fick bli blåbär istället.