På morgonen anses jag vara asocial;
En sömndrucken människa helt utan tal;
För mig är arla morgon ett helvetes kval;

Viljan är att få kroppen sakta vaken;
Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;
Hör till dom som klassas bland morgonvraken;

Jag trivs ju bäst i min ensamhets lugna sfär;
Den som till kroppens naturliga uppvaknande bär;
Då ett snabbare förlopp då säkert på mig tär;

Därför väljer jag att inte prata;
Bättre att låta andra gnata;
Jag hör ju dom envist tjata;

Jag sitter ensam vid ett av borden;
Jag tittar upp mot den högljudda horden;
I min trötthets svåra vånda hör jag knappast orden;

Jag stirrar tomt i tidningens svarta rubriker;
Det enda jag hör är horden som vålsamt skriker;
Jag saknar ork för att komma med tystande repliker;

Men med var ljuva morgons kaffetår;
Och en vägg av högljudd sorl som består;
Gör att jag inte klarar mer, utan reser mig upp och går;

Martin

En underbar dag att vandra
dock ej som alla andra
denna dag var full av dis
och vägar fulla av is

Men vad gör det när solen sken
jag gick ju ofta med lätta ben
Backar fulla av uppförs lut
fick mig på krönen att pusta ut

Skorna var nya, blanka och fina
men skaven fick mig att grina
Det blev dock en fyra kilometers runda
som faktiskt fick mig att undra

Kan jag inte denna sträcka förlänga
men jag vet inte, kanske inte läge att flänga
skorna kan ju faktiskt bli min död
då min häl känns som väldigt spröd

Väl hemma tar jag hand om mina sår
detta för att jag är ute och går
En promenad skall ju vara nyttans fröjd
och att man lätt skall vandra över dal och höjd

På sikt tror jag att mina kängor slutar skava
och jag på mina rundor åter kan trava
För sorg vore det om jag på skorna skulle falla
när jag faktiskt vill ut på vägen och knalla

Martin

I huvudet känner jag tomhet;
Orden kommer ej med lätthet;
Skrivandet har nåtts av tröghet;

Kroppen visar tecken på seghet;
Orken på ojämnhet;
Muskler fulla av stelhet;

Kanske beror det på trötthet;
Men absolut inte slapphet;
Ej heller lathet;

Snart kommer tid av stillhet;
Med salta bads nyttighet;
Svensk naturs skönhet;

Nu finns primörers ljuvlighet;
Och menyers mångsidighet;
Borta är vinterns smaklöshet;

Vila är en välgörenhet;
Till och med en rättighet;
Rent av en mänsklighet;

Borta är vinterns färglöshet;
Naturens kalla nakenhet;
Och kylans nyckfullhet;

Snart är det tid för ledighet;
Med lata dagars välgörenhet;
Och kroppslig avspändhet;

Martin

Jag har en längtan till havet
Där jag kan bo helt utan krav
Se solen gå upp varje dag
Där jag kan gå på stranden
Och höra vågornas brus
Där jag kan ta salta bad
Se tärnor som dyker
Där jag kan finna mig själv
Och hitta frid och ro i min själ

Martin

Du är det finaste jag vet
Det vackraste jag känner
Den klokaste som finns
Jag är så stolt över dig

Dagen du kom till jorden
Var den lyckligaste i mitt liv
Ett litet under som låg i min famn
Så vackert att jag saknade ord

Första gången du sa pappa
Kände glädjen ingen gräns
Det var då jag förstod
Att du är en del utav mig

Martin

Go with pride
and inviolable integrity

Behave with great dignity
and genuine honesty

Let your goodness
fill others heart with love

Share your boundless wisdom
and learn from others

Embrace your beauty
and your fragile humanity

Martin

Det fanns en gång en man som var oerhört voluminös om magen
Hur han än enträget försökte, kunde han inte se sin trognaste vän
Han utbrast, - Vad du än gör, ge inte upp, vi har mycket att giva än
Men kamraten hängde slappt om livet och kände sig mest bedragen
Vår man var förtvivlad och sökte tröst i bordets njutning
Med buken stinn av frossande intag, fick han äntligen ro till sinnet
Han somnade med oro i tanke, något hemskt som fick det att klia i skinnet
Mardrömmens plågande bilder visade på kamraten med nedåtlutning
Med svetten rinnande om pannan, vaknade vår man med det hemskaste av skri
- Herregud, detta kan inte vara sant, något måste göras akut
Med drömmens illavarlande öde åt kamraten tog vår man ett raskt beslut
- Jag skall bli som ung på nytt, för nu är det slut på detta hejdlösa frosseri
Efter månader av idogt svältande kunde han äntligen ge hän åt ett glädjetjut
För till sist, stolt och grann, kunde han se sin kamrat där nere precis som förut

Martin

                Putinist

• Sjukligt självupptagen och manisk misstänksam ledare som med stöd av påhittade hotbilder, inhemsk indoktrinering av egen befolkning, snedvridna och självgynnande lagar, lögnaktig propaganda och påhittade yttre och inre fiender härskar utan några som helst inskränkningar. Får för sig att invadera ett land lite då och då. Hotar sin omvärld med vedergällningar större än någonsin tidigare skådats. Ser sig själv som en gud som står över alla folkrättsliga lagar. Saknar varje uns av empati och medmänsklighet.