Jag undrar om jag någonsin kommer att få ihop den här flytten. Det känns verkligen inte så just nu i alla fall. Igår var det ett 6 timmas marathon med packning och städning i ett av sovrummen, köket, garderober mm. Det som återstår i köket är avfrostning av frys och rengöring den samma och kylen. Idag hade jag tänkt ta toalett/ dusch/ tvätt och nedmontering av min soffa. Kanske blir det något mer i mitt sovrum, vi får se hur det blir med det. Skall ju till mor och far idag och fira mors dag. 

Usch ja, tiden rinner iväg och här sitter jag och skriver på min blogg. Jag borde verkligen vara i farten med annat istället. Men motivationen är så där. Skall väl fixa lite med det innan jag åker iväg. Får se om jag hinner svänga in och lägga min röst i EU valet också. 

  Jag vill inte vara en bland andra ensamma själar i detta land, en ensam individ i en sorgsen och trist statistik. Jag som är en människa av kött och blod och som vilken människa som helst har jag känslor och söker därför trygghet och närhet som en sådan. Inget konstigt med det, det gör vi alla på ett eller annat sätt. Det är bara trist att veta att man då tillhör en för mig icke exklusiv skara av tre kvarts miljon män i detta land som lever sitt liv själva. Nej vet ni vad, jag föredrar tvåsamhet före ensamhet. Men just nu, för att försöka finna mig själv och mitt inre lugn, måste ensamheten få råda före tvåsamheten. Livet är bra konstigt, det jag föredrar få tillsvidare ge efter för det jag känner en stark motvilja till.  

Även om jag just nu söker ensamheten, så kan den på sitt vis vara väldigt jobbig. Men det är något som jag måste gå igenom. Det är ju en del i processen eller dom olika faserna som det så fint heter. 

Hittade en dikt på nätet som jag tycker mycket om, den finns i en original version på engelska och en översatt version på svenska. Börjar med den engelska och där efter den svenska som är fritt översatt. Författaren är för övrigt okänd.

"I wish for you comfort on difficult days;

smiles when sadness intrudes;

rainbows to follow the clouds;

laughter to kiss your lips;

sunset to warm you hart;

gentle hugs when spirit sag;

friendship to brighten your being;

beauty for your eyes to see;

confidence for when you doubt;

faith so that you can believe;

courage to knew yourself;

patience to accept the truth;

and love to complete your life."

Jag önskar dig tröst när livet är svårt;

leende när sorgen tränger sig på;

en regnbåge bakom varje moln;

skratt som trillar över dina läppar;

solnedgångar som kan värma ditt hjärta;

ömma kramar när du är nedstämd;

vänskap som förgyller ditt liv;

skönhet för dina ögon att se på;

självförtroende för de gånger du tvivlar;

hopp för dig att orka;

mod att känna dig själv;

tålamod att ta livet som det är;

och kärlek som gör ditt liv komplett.

Tänk, ibland kan bara några få positiva meningar förändra så mycket. Meningar som gör att man höjer huvudet och sträcker på ryggen och känner stolthet över det man gjort. Meningar som ger en känsla av tillfredsställelse och glädje inombords.

...............

  Hur svårt det än är och har varit känslomässigt under en lite längre period, så har jag någonstans på vägen och fram till idag, börjat inse att jag är på väg att starta upp ett nytt kapitel i mitt liv. Det här är nog en långsam och till viss del självläkande process som jag först måste gå igenom för att fullt ut kunna gå vidare i mitt liv. Vissa delar har jag faktiskt börjat finna mig i, andra har jag ännu svårt att acceptera. Vissa delar får jag helt enkelt leva med, andra kommer jag Alltid att bära inom mig som ljusa minnen. Ingen kan någonsin ta det ifrån mig. Livet går ju trots allt vidare och någonstans på vägen måste man nog ta ett avstamp och börja våga att se framåt. 

Apropå avstamp och att se framåt, det är nog dags att snurra på sig gåskorna och ta en promenad i det fina vädret. Ett sätt att förena nytta med nöje. Nöjet att komma ut i det fina vädret och få luft. Nyttan att kunna få i ordning på tankarna och komma till beslut. 

Det är verkligen inte bra, för fjärde månaden i sträck går jag ner i vikt. Jag har tappat 8 kilo på 4 eller 5 månader. Jag har gått från 82 kilo till 74 kilo. När jag vägde mig idag stannade vågen på 74 kilo.

Det känns som jag känslomässigt går ett steg framåt och fjorton kilometer bakåt för tillfället. Jag försöker att lägga tid på sånt som kan skingrar mina tankar, som flytten till exempel, jobbet, promenader, skriva här i min blogg, läsa och så vidare. Det hjälper, ett tag. Är inne i en jobbig period för tillfället. Försöker att tänka positivt, men ibland är det inte så lätt. Jag vill inte påstå att jag är tungsint till min natur, utan är nog (även om jag aldrig har erkänt det rakt ut) väldigt känslig när det gäller vissa saker. Vi är ju alla olika och har därför också olika sätt att hantera dom situationer vi ställs inför i livet. Vissa skakar bara av sig och går vidare, andra kommer säkert in i någon sorts Bergman melankoli och blir stående. Jag är ingen av dessa, även om jag ibland önskar att jag var mer som den förstnämnda. Nej, för mig lutar det kanske mer åt en känslokaraktär i mitten. Bra? Dåligt? Är egentligen någon bättre eller sämre? Personligen tror jag att det måste finnas alla känslosorter här i världen så att vi kan komplettera varandra.

Livet går trots allt vidare, Som jag skrev igår eller om det var i förrgår. Det finns så mycket här i livet att glädja sig åt. Det kanske inte är dom stora sakerna eller ens dom enorma rikedomarna, men dock sånt som är värt att leva för. Att se sitt eller sina barn växa upp och må bra, att våren äntligen är här, att sommaren står för dörren, att höra fåglarna kvittra ute, att man har hälsan i behåll. Det finns massor av små vardagliga ting som man kan glädja sig åt. Öppna bara ögonen och se. Låter väl lite som jag kastar sten i glashus efter det jag tidigare skrev i detta inlägg, men jag försöker faktiskt se dom små positiva sakerna i livet, även om det ibland känns tungt.    

Jag kan skratta utan att känna glädje;

le utan att mena något;

Jag hade förr ögon som var livliga;

idag är dom bara tomma;

Jag hade förr glädje att dela;

idag har jag bara smärta;

Jag hade förr kärlek att förmedla;

idag har jag bara sorg;

Jag kan skratta utan att känna glädje;

le utan att mena något.

Martin