Jag mår inte så bra idag, har ont i kroppen, runt njurtrakten och är vansinnigt stel i axlar och nacke. Känner mig verkligen underlig. När jag vaknade upp i morse var jag genomsvettig. Konstigt egentligen, för jag frös väldigt mycket under natten. Gick upp vid halv nio tiden och tog en varm dusch. När jag skulle torka mig hade jag ingen styrka i min högerarm. Hade svårt att greppa och hålla den uppe. Det var inget tillfälligt för jag har problemen fortfarande. Man undrar ju lite vad det är. Får se hur det känns under resten av dagen och imorgon söndag. Skumt är det i alla fall. 

Ibland är det väldigt svårt med alla minnen. Det gör mig verkligen ledsen. Svårt att hålla humöret uppe ibland.

Även på den klaraste av himlar

kan det ibland komma mörka moln

som skymmer den starkaste av lysande solar.

Martin

Satt här och skrev världens mest känslomässiga inlägg på min blogg. Det var ett sådant inlägg som verkligen kändes inombords. Det var faktiskt ett jag för en gång skull var nöjd med det jag skrivit. Stolt skulle jag bara spara och publicera det då blev jag utloggad. Allt jag skrivit försvann. Satt där och stirrade på den jäkla inloggningssidan under säkert en minut, kunde inte tro att det var sant. Skriver inte om det. Kommer aldrig få det lika bra. Kanske var det inte meningen att det skulle publiceras, det kanske gjort mer skada än nytta. Inte för andra kanske, men väl mig.

"Det kräver mod att skriva om känslor eftersom det lätt uppfattas som sentimentalitet"  

Inge Eriksen

Var uppe med tuppen idag, igen. Det är jag nästan alltid numera. Det är inte många gånger som jag haft riktiga sovmorgnar. Dom är i alla fall väldigt lätträknade. Jag vaknar nästan alltid innan klockan ringer på vardagarna när jag skall upp och jobba. Likadant är det på helgdagar, med den skillnaden då att jag inte ställt alarmet på klockan. Jag vaknar ändå vid samma tid. Ibland när jag har tur kan jag slumra till någon timme. I morse hade jag inte sån tur. Fick ont i kroppen efter ett tag så det var bara att gå upp. Efter det att jag käkat frukost och gjort mig i ordning tog jag mig en power walk, eller ja, för mig är det en power walk.

Slog faktiskt mitt personliga rekord på sträckan 3,5 kilometer. I genomsnitt gick jag varje kilometer på 8 minuter och 50 sekunder. Riktigt bra faktiskt. Nu får jag försöka ligga på den tiden ett tag. Sen får vi se om jag kan putsa den något mer. Senare får jag se om jag kan hålla den tiden över en längre distans. Men det får bli en senare fråga. Skall ju som bekant flytta snart och då får jag finna andra vägar och distanser att gå. Är i alla fall stolt över mig själv, har haft svårt att komma under 9 minuter innan. 

Jag har tänkt väldigt mycket på varför jag söker ensamheten så mycket just nu. Innerst inne så vet jag ju, men det är ju inte så här jag vill ha det egentligen. Vill ju som alla andra, ha massor av vänner och bekanta omkring mig. Men just nu känns ensamheten som en vän och det är det som gör mig så rädd. Jag vill inte för allt i världen bli en ensam, bortglömd, bitter surgubbe som ingen vill veta av. 

Det finns ett ordspråk som lyder;

"Att vara ensam är att möta sig själv, att fly ensamheten är att fly från sig själv"

Men jag föredrar nog ordspråket som lyder;

"Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på"

Livet är i alla fall föränderligt och man vet inte vad som står i beredskap runt hörnet. Jag vill se livet från den positiva sidan. Det är inte lätt alla gånger, men det finns så mycket som man kan glädja sig åt. För mig är det att våren är här och med den kommer ljuset och värmen. Sen skall jag ju, som säkert alla vet vid det här laget, flytta till en splirrans ny lägenhet i samhället där jag en gång växte upp. 

Undrar just hur många mil jag gått runt detta samhället. Det är nog åtskilliga. Ja herregud, jag har nog gått väldigt långt. Det har faktiskt varit i ur och skur, när jag har varit verkligt ledsen och mindre ledsen, när jag inte känt för det och när jag har känt för det lite mer än när jag inte kände för det. Vissa gånger har jag tvingat mig runt. Men liknande för alla dessa promenader är att jag mått lite bättre än innan jag gav mig av. Kanske är det inbillning, men så är det. Ett stort plus av allt detta promenerande är ju att jag gått ner hela 8 kilo. Nu är snart mina promenader slut i detta samhället. Snart dags att finna nya vägar att promenera på dit jag skall flytta. 

Idag när jag var ute och gick kom det en STOR kille på en alldeles för liten cykel. När han cyklade förbi mig såg det ut som om skinkorna omfamnade sadeln. Komiskt, nä faktiskt inte. Jag tyckte synd om honom. Hoppas han kan göra något åt sin situation.

  Det finns ett ställe, längst min runda, som har en underbar glänta inne i skogen. Den går upp mot ett berg. Backen är ganska brant. Det är något trolskt över den gläntan. Jag var bara tvungen att gå in där och insupa atmosfären. Det var så underbart att bara stå där och lyssna till fåglarnas kvittrande i träden och att se på allt som håller på att slå ut. På ett ställe, en bit i från där jag stod, prasslade det något våldsamt i löven. Det var en koltrast som letade efter något matnyttigt att mata sina ungar med. Den for som en galning hit och dit, plötsligt for den ner med huvudet och fångade något.   

  Tog en 4 kilometers runda idag i det fina vårvädret. På ett ställe, där jag gick på en bro över en å, blommade det fullt av vitsippor och någon sorts gul blomma i en slänt. Var bara tvungen att stanna upp ett tag och känna stillheten och lugnet där vid ån. Ändå har jag ju någon sorts hatkärlek till våren på grund av min allergi. Men trots det måste jag ju säga, vilken underbar årstid det ändå är nu när allt spricker ut och fåglarna kvittrar, det går inte att komma ifrån. Synd bara att det är så mycket pollen i luften. Det förtar lite av vårkänslan. Men som tur är har jag varit förutseende i år och börjat med mina allergitabletter i tid. Men det är ändå inte min värsta tid nu, den är istället i mitten av maj då gräset börjar blomma.

Mina progressiva linser funkar rätt så bra. Det gick fort att vänja sig, hade väl egentligen inte trott annat heller. Det är möjligt att jag får justera styrkan lite på tisdag. Känner ju fortfarande av en viss trötthet runt ögonen. Men det mest positiva är ändå att jag inte känt av några fokuserings problem alls under helgen. 

  Var hos optikern idag och kollade upp min syn. Har haft värk i huvud, axlar och nacke en tid. Har även varit fruktansvärt trött runt ögonen när jag kommit hem på kvällen. Ett annat problem har varit fokuseringen. Vissa gånger har det känts som om jag var på väg att svimma när jag fokuserat från kort till långt håll. Dom gångerna det varit som värst har jag blivit riktigt rädd. Det har känts riktigt otäckt. Nu skall jag testa fram nya progressiva linser denna gång, med början imorgon. Då har jag helgen på mig att testa hur dom verkar. Jag går ner lite i styrka och det är ju skönt. Då får jag förhoppningsvis lite mer balans mellan seendet i ögonen och inte så som det är nu, då det högra ögat är anpassat för seende långt håll och det vänstra är anpassat för seende på kort håll. Nu kan man bara hoppas att värken i huvud, axlar och nacke ger med sig, ja även att tröttheten runt ögonen försvinner. 

I helgen har jag lite att stå i. Skall fortsätta med packningen naturligtvis. Men det viktigaste att göra denna helg blir att gå igenom bilen. Skall besikta den på måndag. Skall upp till mina föräldrar imorgon en snabb titt och då passar det ju bra att ta tillfället i akt och tvätta bilen på Statoil. Vill ju att den skall vara ren och fin. Skall även städa den invändigt. Fasiken vet om jag inte tar rosten på samma gång. Får se vad jag hinner med.  

Idag har jag varit och kollat på en liknande tvåa som den jag skall flytta in i i slutet av maj. Min lägenhet var inte visningsobjekt, som tur var. Folk sprang ju ut och in i visningslägenheten med skorna på. Dom hade lagt in papp på golven, men det hjälpte inte, då det lossnat på sina ställen. Hoppas inte det blev någon skada på golven. Inget kul att flytta in där i sådana fall.

Den tvåan som vi fick gå in och kolla i är ju nästan identisk som den jag skall flytta in i. Ända skillnaden är att min lägenhet ligger på övervåningen. Nu vet jag var jag skall bo på området också, bara det är ju ett stort plus. Inte alls där jag trodde, men vad gör det. Där jag skall bo får jag kvälls sol på balkongen. Men visst var det fint. Tror jag kommer trivas alldeles utmärkt i den lägenheten. Allt var verkligen noga planerat. Sen är det ju aldrig fel med en helt ny lägenhet.

Passade på att gå den nya gångvägen som dom gjort från mitt nya hem och ner till mitt jobb. Ja, alltså, dom har ju inte gjort någon ny väg hela vägen fram till mitt jobb. Bara hälften ungefär och den går genom skogen. Bred och fin kommer den bli, med trottoar och allt. Nu var det bara en dammig grusväg, men det kommer bli fint när det är klart.