Den första punkten på listan (som inte finns än) inför flytten i månadsskiftet maj, juni är åtgärdad. Bredbandet, telefonin och tv:n hos Telia är nu uppdaterad och anmäld för flytt. Och faktiskt hade jag inte lite tur denna gång. Telia kör tydligen en kampanj just nu, så från och med den trettionde maj och ett halvår framåt, till slutet av november, har jag gratis tv. Man kan ju säga att jag för en gång skull hade lite tur i lur.

Idag, eller helst, imorgon, måste jag byta däcken på bilen. Det är definitivt inget jag sett fram emot, men jag kan inte skjuta på det så mycket längre nu. Däcken skall ju vara bytta innan den femtonde april. En tvätt och en invändig städningen vore nog inte heller fel. Jag får se vad jag hinner och orkar med i helgen.

Det finns faktiskt vissa saker jag kan sakna väldigt mycket nu för tiden. Nu när jag bor själv är det ytterst sällan som jag lagar mat. Förr kunde jag laga mat för jämna. Tyckte faktiskt det var roligt och kunde stå timmar i köket. Jag bakade bröd, gjorde aprikos marmelader, Italienska frittator (omeletter), sjömansgrytor, pajer av olika slag, grönsakstårtor, smördegsinbakta sparrisar, fiskbiffar och raggmunkar, för att nämna något. Jag testade mig fram och hittade min stil och smak. Det var väldigt gott för det mesta.

Nu är det inte längre skoj att laga mat, dessutom har jag tappat mitt smaksinne nästan helt. Det gör det ännu tråkigare att ställa sig vid spisen för att tillreda något kulinariskt. Utan smaksinnet är det svårt att göra mat, för att inte säga omöjligt. För mig har maten blivit något som måste ätas för att få näring. Inget av det jag äter smakar något längre. Idag när jag åt spagetti med köttfärssås, som min dotter bestämt, hade jag ny riven parmesan till. Jag kände verkligen inte smaken av parmesanosten. Sånt kan göra mig väldigt ledsen, för en del av mig har försvunnit. Man kan säga att jag blivit smaklös.

Om sju veckor skall jag flytta till ett helt nytt boende. Det är mindre, fräschare och billigare än det jag har nu. Om en vecka börjar jag så smått att köpa det nödvändigaste för själva flytten och för den något tråkiga, men nödvändiga städningen. Det är mycket som skall planeras, som säkert alla vet, men jag borde ju vara van vid det här laget. Har ju flyttat tolv eller tretton gånger i mitt vuxna liv. Jag kan bara hoppas att det inte blir mer flyttar nu på ett tag, vill nog slå mig till ro och finna lugnet. Orken tar liksom slut med åldern.

Somliga påstår att man inte skall se tillbaka på det som en gång var. Att det alltid är bäst att blicka framåt och glömma det förflutna. I vissa avseenden kan jag kanske faktiskt hålla med, men inte när det gäller allt. Ibland kan det vara bra att blicka tillbaka och se vad som gjorts genom åren. Där, i historien, kan ibland sanningen ligga!

Något som känts oerhört tungt och mörkt den sista tiden verkar lätta och ljusna en aning. Vi får se tiden an.

Det är inte synd om mig;

För att jag dragit mig undan;

Men inom mig bor gränslös sorg;

Som alltid gör sig påmind;

Min mage knyter sig;

Det gör så ont;

Ibland vill jag bara skrika högt;

Men orkar inte;

För inom mig bor smärta;

Som alltid gör sig påmind;

Min mage spänner sig;

Det får mig att må illa;

Det är inte synd om mig;

För att jag dragit mig undan;

För det som bor inom mig;

Och som alltid gör sig påmind;

Som påverkar min mage;

Och får mig att må dåligt;

Jag har lärt mig leva med det;

För inom mig gror styrkan;

Och kärleken till livet;

Martin