Direktlänk till inlägg 20 juli 2020
Inhumant
Det har gått ett tag sedan jag sist skrev på min blogg. Senaste inlägget var i november 2018. Det är faktiskt riktigt kul att sitta här igen och skriva. Sanningen är att det känns som jag återuppväcker en kär gammal vän. Och det är lägligt, för just nu har jag ett skriande behov av att få skriva av mig. Jag har blivit varslad om uppsägning på grund av arbetsbrist. Skall väl inte orda så mycket om det. Finns ju inte så mycket att säga igentligen heller. Jag och många med mig, i Sverige, har blivit det i spåret av Corona pandemin.
Visst, jag kan säga så mycket i alla fall, det är tufft att bli varslad, för jag är snart 55 år och arbetsmarknaden är minst sagt skakig. Det är inte lätt att söka och få jobb i dessa tider. Men jag försöker i alla fall. Jag är inne på webben i stort sätt varje dag och kollar. Har lagt in mitt CV på 15 ställen, hitills. Inget svar från 14 av dessa, mer än ett mail att dom tagit emot det. Kan ju vara att det är semestertider nu. Hoppas det i alla fall. Men man blir lite rädd om det inte är så. Kan ju nämna att en HR vill prata med mig efter semestern i alla fall och det känns bra. Vart det leder får vi se. Återkommer med det. Under tiden får jag får leva på hoppet och måste nog vänja mig vid att det är så här. Bara att söka på och gå vidare till nästa.
Men bara det faktum att det finns en så kallad outalad åldersdiskrimenering på arbetsmarknaden gör mig riktigt rädd. Även om det förbjudet enligt diskrimineringslagen (2008:567) 4 kapitlet, 4§, så existerar det. Ålder är en av de sju diskrimineringsgrunderna i den svenska diskrimineringslagen och rekryterare får inte göra någon skillnad. Men det görs skillnad ändå, genom att exempelvis inte kalla äldre personen till intervju. Fult.
Jag har så svårt att se att personer över 50 och uppåt skulle vara överflödiga på arbetsmarkanden och att vi, jag inkluderad, inte skulle ha något att tillföra. Att vi inte skulle vara iderika, flexibla, vilj ta tag i och/ eller lära oss nya saker. Vad skall alla vi ta vägen då? Acceptera vårt öde och gå i pension? Försvinna in i glömskan?
Nej säger jag! Vi, arbetssökande över 50, är en oerhörd stark och outnyttjad kraft av rutin och kompetens som måste tas tillvara. Alla har rätt till ett jobb och alla har rätt att konkurrera på lika villkor vid en anställningsintervju. Att sätta en hel åldersgrupp utanför arbetsmarkanden är inhumant.
Jag har läst en del om åldersdiskriminering den sista tiden. Varför? Jo för att nu är det påtagligt för mig. Innan har jag inte skänkt det ens den minsta av tankar. Nu tänker jag på det, om än inte hela tiden, men i alla fall varje gång jag sitter där framför ett jobb som verkar intressant. Nedan kan ni läsa den senaste jag tagit del av, den handlar om en undersökning som gjordes med Över 6 000 fiktiva arbetsansökningar som skickades till cirka 2 000 arbetsgivare.
Varje minut släcks ett ljus på vår jord Och en själ börjar vandrar utan mål I himlen gråter en ängel utan vingar För ett barn saknar skydd någonstans Ett svagt litet ljus börjar glöda Och en själ hittar vägen igen I himlen får ...
Jag minns fortfarande min barndoms svala sommarmorgnar. Där rönn och hagtorn stod i blom och gräset var fullt av morgondagg. När jag satt i vår berså och njöt av dom behagliga dofterna från vårt syrenbusksnår. Där man från skogens gröna fond, k...
Åh dessa gubbar, det finns gubbar för allt, Gubbar som motar, gubbar som hotar. Gubbar som ljuger, gubbar som suger. Gubbar som specialopererar, gubbar som chockerar. Gubbar som nekar, gubbar som tvekar. Gubbar som propagerar, gubbar som agite...
Scio, video, sentio "Jag vet, jag ser, jag känner" Martin ...
På morgonen anses jag vara asocial;En sömndrucken människa helt utan tal;För mig är arla morgon ett helvetes kval;Viljan är att få kroppen sakta vaken;Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;Hör till dom som klassas bland morgonvraken;Jag trivs j...