Vill väl mest skriva för att visa att jag finns. Har ju nämnt det några gånger förr här i min blogg. Jag har återigen kommit in i en period där jag inte har något direkt att skriva om.  

Sist skrev jag ju om att jag beställt en ny bil, en VW Polo 1,2 TSI. Fick ett meddelande i fredags om att den nu är klar och att den är på väg till en av utskeppningshamnarna på nordsjökusten. Har ingen aning om var det kan vara. Men en gissning är att det är Hamburg. Räknar väl med att få min lilla "Smurfblå" Polo om cirka två veckor. 

Igår fick jag ett infall av godissug. Var på Coop och köpte lite för sockersuget. Är ju annars väldigt restriktiv med godis i vanliga fall. Sen årsskiftet har jag fallit till föga och ätit godis tre gånger. Igår, gång tre, straffade det sig med en gång. Bet av en tand rätt så rejält. Känns som jag har ett rakblad i munnen. Det enda lilla positiva i detta, om man nu kan vända något som har med tänder att göra, till något positivt, är att tanden var död och rotfylld innan. 

Det mest negativa i det hela är min maniska skräck för dessa människor som kallar sig tandläkare. Skall göra en lång, skräckfylld och blodisande tandplågar historia väldigt kort. Sen barnsben har jag haft en väldigt dålig tandstatus. Inte för att jag skött mina tänder dåligt, utan för att mina tänder inte ville sitta kvar i käften av olika anledningar. Jag har råkat ut för allt mellan att tänderna gått av när jag ätit något gott vardagligt, något gott segt till att jag helt enkelt har slagit ut dom i diverse olyckor. Detta har ju då renderat i otaliga besök hos tandläkare. 

Så alla dessa akutbesök, planerade besök, återbesök och otaliga operationer i min plågade käft har genererat en manisk tandläkarskräck i min kropp och mun. Nu måste jag göra något som jag inte vill och verkligen gör allt för att slippa. Nämligen, gå till tandläkaren. Saken är den att jag hellre tar den smärta som uppkommer av icke åtgärdade tänder än att gå dit och få det fixat. Men jag måste ju. Kan ju inte gå med en halv tand som skaver in i kinden, inte en längre tid i alla fall.

Det mest plågsamma jag gjort var en operation i överkäken som tog 6 timmar att utföra. Ja, det vill säga, det var inte själva operationen i sig som var smärtsam, var ju så bedövad att jag raglade vid tillfället. Nej, det var dom efterföljande veckorna av läkning som var ett helvete på jorden. Dom gjorde plats för min protes som jag idag har i överkäken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Varje minut släcks ett ljus på vår jord  Och en själ börjar vandrar utan mål I himlen gråter en ängel utan vingar För ett barn saknar skydd någonstans    Ett svagt litet ljus börjar glöda  Och en själ hittar vägen igen I himlen får ...

Jag minns fortfarande min barndoms svala sommarmorgnar. Där rönn och hagtorn stod i blom och gräset var fullt av morgondagg. När jag satt i vår berså och njöt av dom behagliga dofterna från vårt syrenbusksnår. Där man från skogens gröna fond, k...

Åh dessa gubbar, det finns gubbar för allt, Gubbar som motar, gubbar som hotar. Gubbar som ljuger, gubbar som suger. Gubbar som specialopererar, gubbar som chockerar. Gubbar som nekar, gubbar som tvekar. Gubbar som propagerar, gubbar som agite...

Scio, video, sentio "Jag vet, jag ser, jag känner" Martin ...

På morgonen anses jag vara asocial;En sömndrucken människa helt utan tal;För mig är arla morgon ett helvetes kval;Viljan är att få kroppen sakta vaken;Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;Hör till dom som klassas bland morgonvraken;Jag trivs j...