Direktlänk till inlägg 1 november 2015
Tandmässigt har mitt liv inte varit lätt. En vinter när jag var runt nio, tio år gammal, slog jag ut min första tand. Det gick på ett ögonblick. Strax innan hade mina föräldrar, som bara skulle gå ut med hunden, uppmanat mig att gå hem då det var skola dagen efter. Vi var ett gäng killar som lekte tafatt runt en stor sandlåda på en lekplats. Jag svarade väl som alla killar i den åldern, - Jag skall bara..... Naturligtvis hände olyckan bara några få minuter efter att mina föräldrar gått därifrån. Jag ramlade med en sådan hastighet och kraft, att jag inte hade en chans att parera fallet, utan flög handlöst, med huvud och mun rakt ner i en frusen, isbelagd, stenhård träslipers. Jag kommer ihåg smärtan än idag, 40 år senare. Den var hemsk.
När mina föräldrar kom hem, möttes dom av en sönderslagen entreruta, blod, vrål och panik. Jag hade inte fått upp ytterdörren, som var upplåst, utan försökte troligen ta mig in genom att slå sönder rutan vid dörren. Inne på toaletten står jag, gråtande och vrålande av smärta, med blodet rinnande från mun och höger hand. Mitt i allt detta hör jag min mor säga, - Herregud, vad är det som hänt? Jag vet inte vem av dom som först fick klart för sig var som hänt. Min ena framtand var av och pekade i princip rakt ner mot svalget.
Min far fick tag i en jourhavande tandläkare i Göteborg på telefon. Jag minns inte så mycket av vad som hände här efter. Jag vet bara det det var jag och min far som åkte iväg. Min mor var tvungen att stanna hemma med min lillebror. Det jag däremot minns av själva besöket, var att tandläkaren, helt resolut tryckte tillbaka tanden igen.
Tiden efter var kantat av eviga tandläkarbesök, undersökningar, utredningar, gloende i käften, gloende på röntgenbilder och hm:ande tandläkare. Till sist fick jag ett munskydd i överkäken som limmades fast. Den satt där ett tag, sen åkte den ut. Allt kunde väl vara frid och fröjd med detta när det så småningom lagt sig. Men så var det inte.
Nästan precis ett år senare var det dags igen. Vi var några killar som var ute och åkte snowracer ner för en backe. Allt var väl frid och fröjd tills jag fick för mig att slänga min snowracer framför två som kom farande med en jäkla fart nerför backen. Varför vet jag inte. Det var rent idiotiskt, för den kom tillbaka lika fort. Newtons tredje lag. Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora, men motriktade krafter. Om föremålet A utsätter föremålet B för en viss kraft kommer B utsätta A för samma kraft men riktad åt motsatt håll. Det bara small till och jag såg stjärnor där jag blev liggande i snön.
När jag väl kommit till sans igen kände jag att min andra framtand var av till hälften. Min mor blev förtvivlad, min far likaså. Det blev nya tandläkarbesök och nya undersökningar, utredningar, gloende i käften, gloende på röntgenbilder och hm:ande tandläkare. Bägge mina framtänder var nu stendöda. En var av i roten och blev rotfylld. Den andra var av till hälften och blev plastad. När jag var 28 genomgick jag en större operation i överkäken som tog ca tre timmar. Det mesta fram, i överkäken, togs bort och ersattes senare med en brygga.
Sensmoral 1, jag utvecklade en genuin tandläkarskräck på grund av detta.
Sensmoral 2, var rädd om era tänder.
Sensmoral 3, gå direkt in när era föräldrar säger så.
Sensmoral 4, släng aldrig föremål på eller framför något som är i rörelse.
Varje minut släcks ett ljus på vår jord Och en själ börjar vandrar utan mål I himlen gråter en ängel utan vingar För ett barn saknar skydd någonstans Ett svagt litet ljus börjar glöda Och en själ hittar vägen igen I himlen får ...
Jag minns fortfarande min barndoms svala sommarmorgnar. Där rönn och hagtorn stod i blom och gräset var fullt av morgondagg. När jag satt i vår berså och njöt av dom behagliga dofterna från vårt syrenbusksnår. Där man från skogens gröna fond, k...
Åh dessa gubbar, det finns gubbar för allt, Gubbar som motar, gubbar som hotar. Gubbar som ljuger, gubbar som suger. Gubbar som specialopererar, gubbar som chockerar. Gubbar som nekar, gubbar som tvekar. Gubbar som propagerar, gubbar som agite...
Scio, video, sentio "Jag vet, jag ser, jag känner" Martin ...
På morgonen anses jag vara asocial;En sömndrucken människa helt utan tal;För mig är arla morgon ett helvetes kval;Viljan är att få kroppen sakta vaken;Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;Hör till dom som klassas bland morgonvraken;Jag trivs j...