Direktlänk till inlägg 23 maj 2015
En blogg är knappast ett självgående piano. Det måste finnas en skribent vid tangentbordet som tillför ett inlägg. Annars uteblir besökarna. Jag har det svart på vitt i statistiken över antal besökare på min blogg. Inga inlägg, inga besökare. Skoningslöst, kompromisslöst och rätt logiskt. Men så är det. Det är 6 dagar sedan jag sist gjorde ett inlägg på min blogg och besöks siffrorna dalade till 1 besökare i genomsnitt. I regel har jag 5 till 9 nya läsare per inlägg och cirka 25 till 45 trogna och återkommande läsare.
Först, om det jag skriver som följer här efter. Jag skriver Ingenting, om någon, som pekar ut, slår ner, talar illa om och så vidare. Jag skriver endast om vad Jag tycker och vad Jag har känner inför det som står skrivet.
Jag läste något på nätet idag. Något som får mig att se rött. Rött för att mindre bemedlade och ensamstående helg pappor inte ses i någon debatt och/ eller någon statistik. Dessa ensamstående helg pappor skall bara göra, bara vara och bara betala, oavsett hur deras situation än ser ut. Det finns ingen som tar reda på hur dom har det, hur dom mår eller vad dom vill. Det finns ingen lättnad för dessa i form av uppskov för att kunna komma tillrätta med sin ekonomi. Det finns heller inga bidrag eller liknande som dom kan söka. Dom får stå för allt själv, oavsett hur illa dom än har det. Ja det finns socialbidrag och eventuellt mer lån att söka. Men i en situation där ekonomin redan är ansträngd till bristningsgränsen är detta ett stängt alternativ.
Visst, alla ensamstående helg pappor har det inte så och gör inte rätt för sig när dom kan, då främst ekonomiskt. Och visst igen, alla helg pappor har det inte så och gör inte rätt för sig i umgänget med sina barn. Men alla är inte skitstövlar som ger tusan i sina barn på ett eller annat sätt. Jag vägrar helt enkelt att tro det skulle vara en övervägande del av alla helg pappor i Sverige som är sådana som skiter i sina barn. Jag inbillar mig att dom flesta av dom ensamstående helg pappor vill göra rätt för sig när det gäller underhåll och umgänge. Men som vanligt, när en lite klick missköter sig blir alla dragna över en kam. Dom blir automatiskt märkta skitstövlar.
Inlägget jag läste? Det handlade om en kille vars liv fullständigt gick i spillror och som därav hamnade i skilsmässa och blev ensamstående med en stor skuld. Han hade två barn och levde på existensminimum.
Trots allt detta satte han sina barn i första rummet, trots detta hämtade han sina barn varje gång som han skulle ha dom, trots detta försökte och kämpade han, med dom små medlen han befogade över, med att ge sina barn en någorlunda dräglig tillvaro när dom var hos honom.
Vem lyssnade på honom? Vem brydde sig? Vem förde hans och alla andra i hans situations talan? Ingen, för han och alla andra mindre bemedlade och ensamstående helg pappor i hans situation förväntas ju göra rätt för sig oavsett hur det än ser ut. Jag tycker det är så jäkla dåligt.
Varje minut släcks ett ljus på vår jord Och en själ börjar vandrar utan mål I himlen gråter en ängel utan vingar För ett barn saknar skydd någonstans Ett svagt litet ljus börjar glöda Och en själ hittar vägen igen I himlen får ...
Jag minns fortfarande min barndoms svala sommarmorgnar. Där rönn och hagtorn stod i blom och gräset var fullt av morgondagg. När jag satt i vår berså och njöt av dom behagliga dofterna från vårt syrenbusksnår. Där man från skogens gröna fond, k...
Åh dessa gubbar, det finns gubbar för allt, Gubbar som motar, gubbar som hotar. Gubbar som ljuger, gubbar som suger. Gubbar som specialopererar, gubbar som chockerar. Gubbar som nekar, gubbar som tvekar. Gubbar som propagerar, gubbar som agite...
Scio, video, sentio "Jag vet, jag ser, jag känner" Martin ...
På morgonen anses jag vara asocial;En sömndrucken människa helt utan tal;För mig är arla morgon ett helvetes kval;Viljan är att få kroppen sakta vaken;Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;Hör till dom som klassas bland morgonvraken;Jag trivs j...