Direktlänk till inlägg 3 april 2015
När jag började blogga för ca 8 år sedan var det inte ett särskilt vanligt sätt att uttrycka sig på. Nu är det snarare tvärtom, mer regel än undantag att var man och kvinna har en blogg som dom skriver i. Många är bra kan jag medge, men vissa......hmm! Den gången handlade den gemensamma bloggen om vår valp Tyson och fram till det att han var 3 - 4 år. Vet egentligen inte varför vi slutade skriva i den bloggen, men det blev bara så. Den finns tyvärr inte kvar längre. Bloggportalen vi använde oss av vid tillfället har stängt ner. Hur som helst och i alla fall, med tiden gick jag över till en egen mer familjär blogg, som i mångt och mycket handlade om min dåvarande familj. Det blev lite över 300 inlägg. Några av dom var jag extremt stolt över då jag tyckte dom var väldigt bra. Något som är otroligt, för dom som känner mig vet att jag själv är min största kritiker. Har enorma krav på mig själv. Men det är en annan historia. För lite mer än ett år sedan raderade jag allt som fanns på den bloggen. Det är något som jag ångrar idag, Men, för att använda en sliten klyscha, - "Gjort är gjort och kommer aldrig igen".
Det kom att förflyta en tid innan jag kände ett sug efter att få uttrycka mig i ord igen. Så jag startade upp min blogg på nytt och började skriva. Vid den tiden hade jag ett enormt behov av att få skriva av mig. Det var dock inte allt jag publicerade i min blogg. Det mesta som jag skrev slängde jag faktiskt. Inte för att det var något dumt, utan mest för att det var för personligt. Jag minns att jag kunde sitta och stirra på texten jag skrivit, inte i timmar kanske, men nära nog. För mig var det ett sätt att få släppa lite på ventilen i huvudet, att sätta ord på tankarna. Det kanske låter oerhört dumt, men det är faktiskt ett bra sätt att få ur sig sånt som ligger och gnager. Att man sen slänger det man skrivit, kan ju ses som att man gjort upp med dom tankarna man för tillfället har, en gång för alla och går vidare. Nu kom jag lite ur spår ser jag. Men det blir lätt så när man skall förklara något.
Portalen som jag använder mig av idag har ca 450000 bloggare i olika kategorier och det är stort. Jag har varit portalen trogen i 4 år nu och jag har min lilla läsekrets som konsumerar det jag skriver. Tack för att ni finns och läser det jag skriver. Nu för tiden försöker jag skriva åtminstone en gång i veckan, något som inte alltid varit så självklart. Men varför sätta sig och skriva något meningslöst bara för att man skall få till ett inlägg på sin blogg. Nä, då vill jag allt ha ett tema och ett syfte till varför jag skriver. Idag har jag faktiskt det, även om det dragit ut på tid och text för att komma dit. Anledningen till varför jag ens satte mig här idag, var att jag ville skriva om en önskan att förnya min blogg.
Har funderat på att byta till en större bloggportal och nå ut till en bredare läsekrets. Mycket av det jag en gång skrev kan jag ju faktiskt återge, fast då inte i original inlägg. Men samtidigt känns det konstigt att göra det. Känner mig hemma här och den är väl inarbetad. Kanske skulle jag hitta portaler som länkar ut min blogg istället. Har använt mig av det förut. Får kanske kolla upp den möjligheten istället. Jag lär återkomma i ärendet.
Skall ta mig en promenad ner till Coop och köpa mig ett paket kaffe. Det är så gott som slut och jag vill inte riskera att bli utan kaffe i helgen. Vädret är ju rätt så fint och man får nog passa på när det bjuds.
Varje minut släcks ett ljus på vår jord Och en själ börjar vandrar utan mål I himlen gråter en ängel utan vingar För ett barn saknar skydd någonstans Ett svagt litet ljus börjar glöda Och en själ hittar vägen igen I himlen får ...
Jag minns fortfarande min barndoms svala sommarmorgnar. Där rönn och hagtorn stod i blom och gräset var fullt av morgondagg. När jag satt i vår berså och njöt av dom behagliga dofterna från vårt syrenbusksnår. Där man från skogens gröna fond, k...
Åh dessa gubbar, det finns gubbar för allt, Gubbar som motar, gubbar som hotar. Gubbar som ljuger, gubbar som suger. Gubbar som specialopererar, gubbar som chockerar. Gubbar som nekar, gubbar som tvekar. Gubbar som propagerar, gubbar som agite...
Scio, video, sentio "Jag vet, jag ser, jag känner" Martin ...
På morgonen anses jag vara asocial;En sömndrucken människa helt utan tal;För mig är arla morgon ett helvetes kval;Viljan är att få kroppen sakta vaken;Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;Hör till dom som klassas bland morgonvraken;Jag trivs j...