Direktlänk till inlägg 22 mars 2015
Genom åren har jag lärt mig att uppskatta dom små sakerna i livet. Sånt som skänker glädje och värme i hjärtat. För mig handlar inte livet längre om dyra saker, att man har det si eller så, att man gjort det eller rest hit eller dit. Jag har kommit att nöja mig med det mest grundläggande i livet. Mycket för att det blivit så av olika anledningar, men också för att jag med åren har accepterat att det är så.
Säkert undrar ni vad jag menar med det grundläggande i livet. För mig handlar det om att mitt älskade barn har det bra, att jag har tak över huvudet, att jag har ett jobb, att jag har mat på bordet, att jag har kläder på kroppen, att mina nära och kära har det bra. Men senaste tv, senaste mobilen, senaste datorn, snyggaste bilen, exotiska resan och övrigt blingbling då? undrar säkert ni. Jo, det finns där med och visst skulle jag vilja ha det, men för mig handlar det om prioriteringar i livet.
Tyvärr är det så för mig att jag inte bara kan gå in i en affär och köpa en splirrans ny dator om min gamla risiga, men ännu fungerande, laptop skulle gå sönder. Jag får snällt spara ihop till en ny. Jag vill Inte och kan Inte ta det på krita. Skulle till exempel min bil på något sätt gå sönder, är detta naturligtvis inte roligt, men något som jag faktiskt måste ta i beaktande och i så fall beroende på omfattningen av eventuella reparationer, något jag noga måste överväga. Vill det sig riktigt illa får jag lösa mina längre transportproblem på annat sätt. Men visst, en resa till något lugnt och avslappnande ställe skulle nog varit som balsam för själen. Men återigen, det är en prioritering och något som jag måste spara till i så fall.
När jag satte mig här idag, för att skriva på min blogg, så blev jag sittande och stirrade rakt fram på den tomma bloggsidan. Jag visste bara att jag ville skriva om dom små sakerna i livet och vad dom betyder för mig, men kunde inte komma på hur jag skulle formulera mig. Hur skall jag skriva det så ni förstår hur jag känner. Det är omöjligt att förmedla i ord. I slutändan blev det blev kanske inte så mycket om hur jag känner för dom små sakerna, utan det blev mer om mina egna personliga värderingar i livet. Så kan det ju också bli ibland.
Varje minut släcks ett ljus på vår jord Och en själ börjar vandrar utan mål I himlen gråter en ängel utan vingar För ett barn saknar skydd någonstans Ett svagt litet ljus börjar glöda Och en själ hittar vägen igen I himlen får ...
Jag minns fortfarande min barndoms svala sommarmorgnar. Där rönn och hagtorn stod i blom och gräset var fullt av morgondagg. När jag satt i vår berså och njöt av dom behagliga dofterna från vårt syrenbusksnår. Där man från skogens gröna fond, k...
Åh dessa gubbar, det finns gubbar för allt, Gubbar som motar, gubbar som hotar. Gubbar som ljuger, gubbar som suger. Gubbar som specialopererar, gubbar som chockerar. Gubbar som nekar, gubbar som tvekar. Gubbar som propagerar, gubbar som agite...
Scio, video, sentio "Jag vet, jag ser, jag känner" Martin ...
På morgonen anses jag vara asocial;En sömndrucken människa helt utan tal;För mig är arla morgon ett helvetes kval;Viljan är att få kroppen sakta vaken;Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;Hör till dom som klassas bland morgonvraken;Jag trivs j...