Direktlänk till inlägg 12 oktober 2014
Självförtroende och självkänsla.
Jag har en policy som jag hållit stenhårt på när jag bloggar och den är att Aldrig skriva något nedsättande, kränkande eller att gå till verbal angrepp på person, arbete, politik eller religion. Jag kommer hålla det idag också.
För snart tre år sedan gjorde jag ett yrkesmässigt val som jag idag inte ångrar. För mig, personligen, har det inneburit ett enormt stort steg framåt, självförtroendemässigt och det på ett sätt jag inte trott var möjligt. Därför och på något sätt vill jag tacka dom som då och nu gjorde och gör det möjligt för mig, som då och nu trodde och tror på mig och framför allt, gav mig chansen till det jag gör idag och som gör att jag känner mig som fisken i vattnet, det vill säga, hemma. Till er från mig, ett stort Tack!
Jag vill inte säga att jag tillhör en generation som är uppfostrad på ett speciellt sätt. Jag tillhör mer en generation som var barn av min tid, precis som alla barn gjort i generationer innan mig och förmodligen kommer att göra i kommande. Däremot har jag alltid fått höra att jag skall göra mitt bästa, aldrig klaga, vara nöjd med det jag har, alltid sköta mig och definitivt inte säga eller skriva något offentligt om någonting alls. Definitivt inget personligt. En sorts personlig censur kan man väl säga. Jag har följd detta till punkt och pricka i hela mitt liv. Ett tassande på tå genom livets skuggsidan. Det är absolut inget fel på det. Fördelen är ju att man nästan aldrig råkar ut för något och heller aldrig vågar chansa i livet. Man flyter på så att säga. Klockan tickar på, sakta men säkert. Nackdelen är ju att självförtroendet inte direkt får en knuff framåt då livet är detsamma. Man växer inte direkt. Utmaningarna är ju lika med noll.
Dom gångerna man verkligen ställts inför ett val som känts svårt har man grunnat i evigheter, vägt för och nackdelar och ältat eventuell trygghet mot något luddigt, vagt, osäkert beslut. Något man inte kan se eller ta på. Något skrämmande som målas upp för ens inre. Ni förstår säkert. Dom beslut jag tagit genom livet och som varit svåra att komma till ro med, har känts som obestigbara vid tillfället. Jag kan inte påstå att alla blivit bra, men några har faktiskt blivit lyckade, när jag väl tog steget och beslutade mig. Vid dom tillfällena har jag ofta gått på magkänslan eller fått en enorm spark där bak.
Mitt självförtroende är något som jag brottats med i hela mitt liv. Det skall dock inte förväxlas med självkänslan. Min självkänsla är det inget fel på, jag vet vem jag är, allt för väl. Men mitt självförtroende är något helt annat. Jag har alltid haft en känsla av att inte räcka till, att inte prestera tillräckligt.
Varje minut släcks ett ljus på vår jord Och en själ börjar vandrar utan mål I himlen gråter en ängel utan vingar För ett barn saknar skydd någonstans Ett svagt litet ljus börjar glöda Och en själ hittar vägen igen I himlen får ...
Jag minns fortfarande min barndoms svala sommarmorgnar. Där rönn och hagtorn stod i blom och gräset var fullt av morgondagg. När jag satt i vår berså och njöt av dom behagliga dofterna från vårt syrenbusksnår. Där man från skogens gröna fond, k...
Åh dessa gubbar, det finns gubbar för allt, Gubbar som motar, gubbar som hotar. Gubbar som ljuger, gubbar som suger. Gubbar som specialopererar, gubbar som chockerar. Gubbar som nekar, gubbar som tvekar. Gubbar som propagerar, gubbar som agite...
Scio, video, sentio "Jag vet, jag ser, jag känner" Martin ...
På morgonen anses jag vara asocial;En sömndrucken människa helt utan tal;För mig är arla morgon ett helvetes kval;Viljan är att få kroppen sakta vaken;Men jag stirrar mest tomt och andlöst naken;Hör till dom som klassas bland morgonvraken;Jag trivs j...