Du är det finaste jag vet
Det vackraste jag känner
Den klokaste som finns
Jag är så stolt över dig

Dagen du kom till jorden
Var den lyckligaste i mitt liv
Ett litet under som låg i min famn
Så vackert att jag saknade ord

Första gången du sa pappa
Kände glädjen ingen gräns
Det var då jag förstod
Att du är en del utav mig

Martin

Go with pride
and inviolable integrity

Behave with great dignity
and genuine honesty

Let your goodness
fill others heart with love

Share your boundless wisdom
and learn from others

Embrace your beauty
and your fragile humanity

Martin

Det fanns en gång en man som var oerhört voluminös om magen
Hur han än enträget försökte, kunde han inte se sin trognaste vän
Han utbrast, - Vad du än gör, ge inte upp, vi har mycket att giva än
Men kamraten hängde slappt om livet och kände sig mest bedragen
Vår man var förtvivlad och sökte tröst i bordets njutning
Med buken stinn av frossande intag, fick han äntligen ro till sinnet
Han somnade med oro i tanke, något hemskt som fick det att klia i skinnet
Mardrömmens plågande bilder visade på kamraten med nedåtlutning
Med svetten rinnande om pannan, vaknade vår man med det hemskaste av skri
- Herregud, detta kan inte vara sant, något måste göras akut
Med drömmens illavarlande öde åt kamraten tog vår man ett raskt beslut
- Jag skall bli som ung på nytt, för nu är det slut på detta hejdlösa frosseri
Efter månader av idogt svältande kunde han äntligen ge hän åt ett glädjetjut
För till sist, stolt och grann, kunde han se sin kamrat där nere precis som förut

Martin

                Putinist

• Sjukligt självupptagen och manisk misstänksam ledare som med stöd av påhittade hotbilder, inhemsk indoktrinering av egen befolkning, snedvridna och självgynnande lagar, lögnaktig propaganda och påhittade yttre och inre fiender härskar utan några som helst inskränkningar. Får för sig att invadera ett land lite då och då. Hotar sin omvärld med vedergällningar större än någonsin tidigare skådats. Ser sig själv som en gud som står över alla folkrättsliga lagar. Saknar varje uns av empati och medmänsklighet. 

När jag var liten hade jag drömmar

Precis som alla andra barn

Jag drömde om stora hjältedåd

Med mig som tapper förkämpe

Om fagra jungfrur i yttersta nöd

Stora slag och blodiga bataljer

Grymma drakar som sprutade eld

Trollkarlar med hemska formler

Fula häxor med elakt skratt

Ruskiga troll som ville min död

Jag besegrade dom alla

Och vann ära och ofantlig rikedom

När jag var liten hade jag drömmar

Precis som alla andra barn

Martin

I morse satt jag och tittade ut genom köksfönstret. Jag tänkte inte på något speciellt, jag bara satt där och tittade förbi det gamla gula prästhuset, upp mot kyrktornet och gravstenarna som skymtar ovan kyrkomuren. Allt var insvept i ett blågrått gryningsljus. Lite morgondimma hade dröjt sig kvar på backen upp mot kyrkan. Det var så lugnt och fridfullt, nästan trolskt. Inte ett ljud hördes. Inte en rörelse syntes. Snön hade fallit under natten och lagt ett glest täcke med snö på marken. Det har redan börjat töa. Det gör så här. Snart tar slasken vid. 

Martin

  Har väl inte så mycket att skriva om idag egentligen, mer än att jag tragglar på i mitt sökande efter ett jobb. Det går trögt, det medger jag. Men är ändå positiv och tror stenhårt på att detta kommer lösa sig med tiden. Hur och när får vi se. Ju tidigare desto bättre för min del. Nu skall jag i alla fall avsluta för idag. Med detta önskar jag er alla en underbart trevlig helg, kanske återkommer jag under morgondagen, vi får se.

Det är inte helt lätt att söka jobb med en byggarbetsplats 10 meter utanför köksfönstret. Hettan gör att man tvingas ha fönstren öppna, annars förgås man i ju värmen. Just nu håller dom på att lägga pannor på taket. Det är ett jäkla liv när dom skär itu pannorna. Skall bli sönt när taket väl är lagt. Då kanske det blir lite lugnare. Kommer nog bli fint när det väl är klart. Det är en gammal prästgård som skall renoveras.

  Har dessutom en högljudd och ivrigt pekande delegation gentlemän med pannorna i djupt begrundande veck utanför fönstret. Säkert höga höns som ansvarar för renoveringen. En av herrarna kliar sig på den svettiga skulten medans han funderar på något. En annan tar sig för hakan medans han tittar i mobilen. En tredje noterar något i ett häfte. Två andra är involverad i en livlig diskussion om hur dom bäst skall renovera en veranda. Den ena petar ivrigt i det murkna virket med en tumstock. Den andra nickar instämmande och hukar sig ner på ett bart, benigt och blekt knä för att närmare syna skadan. Alla ser lika varma och allvarliga ut. Efter en stunds avslutande diskussion i skuggan försvinner dom hastigt iväg med sina bilar. Kvar blir endast killarna som renoverar huset.